<I>Film:</I> En älskvärd, ytlig tragikomedi
JORDGUBBAR MED RIKTIG MJÖLK**Filmstaden
Samspelet mellan Janne "Loffe" Carlsson och Joakim Ersgård fungerar inget vidare i "Jordgubbar med riktig mjölk". FOTO: SONET
Foto:
"Jordgubbar med riktig mjölk" är en älskvärd, ytlig tragikomedi om livslögn och uppbrott, i bilder direkt ur svensk sommarfilmstradition och med ännu ett av Janne Carlssons klockrena porträtt av hyggliga folkhemssvenskar. Roffe som lever för jobbet far under högsommaren fram i falsk tro på att ingenting ska förändras, medan fotografen övar på att modernisera programmen om ett döende by-Sverige. Roffe visar sig snart vara en rätt livsoduglig, naiv, omodern nostalgiker som svikit sitt liv och nu, liksom den gamle akademikern i "Smultronstället", reser genom sitt liv tillbaka till en förlorad gemenskap, symboliserad av svensk sommarmat.
Historien föreställer berättad i efterhand av fotografen (Joakim Ersgård), fylld av ruelse över svek och outtalade känslor. Det outtalade, antydda och fåordiga ger filmen en Slas-ton som känns rätt och lyckad. När Roffe pratar sillbord och frågar efter bardisken i mahogny "som bara blir bättre med åren" medan hans yngre chef pratar programförnyelse över moderiktig fruktdrink begriper vi att Roffe, liksom Yngve Frej och andra Slastyper, tillhör de som blev över när Sverige blev modernt.
Janne Carlsson visar sig snart dra hem filmen med glans, han är en sevärdhet i sig som också får slutet, när Slas går över i Don Quijote, att fungera. Patrik Ersgårds film har annars lyckats bäst med kamratskapet mellan männen. Också här varieras Slas-tonen med inslag som låter som kompissnacket i amerikansk road movie-film.
"Jordgubbar med riktig mjölk" är gjord med både putsad proffsighet och en enkelhet, som kan förväxlas med det oinspirerade. Jämför vi med dansk dogma eller bröderna Kaurismäkis lakonismer framträder filmens kvalitet till dess fördel.
Så jobbar vi med nyheter