<I>En ny bok:</I> Ska jag ge mig åt honom?
GULLAN SKÖLD Ett rum för nåd och tröst Leopard
Denna något ålderdomliga fråga är fortfarande aktuell och lär vara den vanligaste för veckotidningarnas hjärtespalter.
Så vist är det ju inrätttat an man kan doktorera på det mesta och detta är väl också ett riktigt populärt ämne.
Gullan Sköld har utrett detta med vecko- eller damtidningar och vid sidan av börjat intressera sig för de olika tidningarnas "förtroendevrår".
De har som väntat förändrats i takt med samhällsutvecklingen och från frågan om den manlige bekanten möjligen skulle kunna få bo kvar hos sin väninna ("absolut icke!") till dagens mer intima fråga om det verkligen måste vara så att "båda går samtidigt" ("strunta i det och njut!") ligger ändå inte mer än 50 år. Men frågespalterna har anor från 1600-talet, dock med stränga restriktioner, det fick då bara handla om utbildning, religion och dylikt.
Biktmoster kallar Gullan Sköld den som svarar. Majoriteten som frågar är kvinnor och det handlar om äktenskap, partner, kärlek och svartsjuka, alkoholism och sex - på senare tid också väldigt mycket om hälsa. Frågeflödet är snarare ökande än minskande, aldrig behöver tidningarna ""hitta på", något som misstänks ibland.
Tiden speglas från 40- och 50-talen när kriget tog slut och kvinnorna allt mer började förvärvsarbeta.
Damernas Värld, Vecko-Revy och Året Runt med sina lite olika läsargrupper är i fokus. "Hur bli gift" är tidigt frågan för en stor del av läsekretsen.
Fru Ribbing bannar de unga flickorna och svarar att de riktigt "tigger om olyckliga äktenskap". "Man är inte frisk om man envisas med att vilja gifta sig med första bästa pojke". Ära och heder är begrepp som den här damen använder och hon skräder inte orden i sina raka svar som ibland är tilltalande uppriktiga och raka.
Män som vill ha praktiska privilegier i hemmet och kvinnor som faller in i roller av hjälplöshet har hon inget till övers för.
I Året Runt svarar den amerikanske predikanten Billy Graham och hans åsikter är precis sådana vi misstänker. Kvinnor ska vara "dygdens käril", hålla ihop hemmet och lyda bibelns ord.
Karin Juel säger ifrån på skarpen. "Alla har vi en slumsyster inom oss, men det måste vi kvinnor lära oss ge akt på och bekämpa" skriver hon till en kvinna som har en slarver till karl och hon råder till uppbrott.
Juel bjuder på sin upprördhet och det är rena underhålningen att läsa, fortfarande.
På den tiden fick de flesta raka råd att gå ner i vikt ("Ni är för fet." "Ni borde gå ner fem-sex kilo") finner vi Kerstin Thorvall Falk med råd till de runda: "Var stolt över din mullighet. Se ut som ett hus då - men ett kul, originellt hus."
"När allting var i rörelse" på 60-talet frågar brevskrivarna om det är fult att vara svartsjuk. Otrohet, skilsmässa och yrke handlar mycket om. Och faktiskt fortfarande om man ska "ge sig", men de där etikettsfrågorna har minskat även om det finns kvar.
Livsstil blir ett problem och till osäkerhet när de gamla säkra reglerna ändras. Ensamma föräldrar, p-piller, flickor som inte vill och inte kan skylla på att de måste "spara" sig. Samhället omvälvs.
Ordet lust används. Snart kommer frågor om "är han (eller jag) pervers?" Hur man ska leva alltså.
Den nya abortlagstiftningen ger upphov till nya problem och den friare livsstilen ger reaktioner - det sägs att det faktiskt är trevligt att vara kvinnlig också. Rune Moberg, den vasse, säger ifrån; kvinnlig kraftsport är ett svek mot kvinnans natur.
Bibi och Pekka Langer är aktiva svarare liksom på 80-talet Åsa Moberg.
90-talet lämnar ingen okunnig. Det mesta finns på löpsedlarna och de unga får lära sig allt om orgasmer och snoppstorlekar och avvikare och mens och vissa smärtor och allt är så naturligt så.
Kroppen i centrum och homosexualitet fortfarande en krydda.
Den ambitiöse svararen försöker stärka de unga kvinnorna i förhållande till sina partner.
Ingenting som överraskar men en hel del kul läsning.
Så jobbar vi med nyheter