Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

<I>En ny bok</I> Rendell har hamnat i gnällfacket

Ruth Rendell
Gälla för död
Natur och kultur

Kultur och Nöje2003-03-31 00:00
PATRIK SELSFORS
Som författare inom den engelska deckargenren har man en stark tradition att försvara. En tradition där kvinnliga författare står i förgrunden. Efter Agatha Christie har dom radat upp sig och en av de mera namnkunniga är väl Ruth Rendell, adlad och allt. Med närmare 30 utgivna böcker sedan mitten av 70-talet tillhör hon det tyngre gardet med sin lite torra, ordkarga och psykologiskt inträngande stil.
Men ibland rusar samhället ifrån sin uttolkare i takt med att åren går. England har ju en rasande tillväxt vad gäller just deckarförfattare och vissa av de yngre förmågorna är kanske mer lämpade att beskriva det moderna samhället på ett sätt och med ett språk som känns mer "up to date". Det jag vill säga är helt enkelt att kanske, kanske har tåget gått för Ruth Rendell.
Ramhandlingen rymmer en solochvårare som utnyttjar en mängd kvinnor vilka vi får lära känna i deras vardag. En dag blir han nedstucken på en biograf och polisen famlar åt alldeles fel håll. Sedan begås ytterligare ett knivdåd. Polisen hittar vissa gemensamma nämnare och finner sin misstänkta. Men är det rätt kvinna?
Ruth Rendell har fokus inställt på människornas inre mer än på själva pusslet. Vi som läsare vet vem som begått morden redan från början men får följa huvudpersonernas tankar och göranden på vägen mot upplösning. Detta är en traditionstyngd väg att vandra, redan Dostojevskijs Brott och straff stakade ut riktlinjerna för den psykologiska kriminalhistorien.
Här kommer min invändning. Är inte Ruth Rendell lite väl distanserad till sina karaktärer? Där Dostojevskij dentifierar sig med och förstår sin Raskolnikov tittar Ruth Rendell kallt ner på sitt persongalleri. I Gälla för död vimlar det av karaktärssvaga kvinnor som ser mer till satus än till det sanna, som glömmer sina barn, kvinnor som ger upp allt för män och rent av är sinnessjuka. Männen är väl i stort knappast bättre, de flesta okänsliga och manipulativa. Allt skrivet med en distanserad stil som gränsar till - ja, kanske oralism. En sorts gnällighet över ett samhälle som var bättre förr.
Jodå, hon skriver väl, om än avskalat. Men historien rycker inte tag. Det samhälle hon beskriver är på något sätt främmande för henne. Jag hoppas att jag har fel men jag har svårt att tro att Ruth Rendell kan komma att kännas riktigt angelägen igen. Tåget har nog lämnat stationen.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!