<I>En ny bok:</I> Naipaul om den eviga exilen
V.S. NaipaulEtt halvt livWahlström & Widstrand
V.S. Naipaul, nobelpristagare i litteratur 2001.
Foto:
Willie är döpt efter W i Somerset Maugham som en gång besökte Indien och trodde han träffade en särskilt vis man då han nog mest fick möta en envis brahmin som bestämt sig för att hålla tyst. En besviken man som gift sig med en kastlös, en oberörbar.
Det är bakgrunden. Sonen Willie växer upp, olycklig och fadersföraktande, kastbrottet präglar familjen, gossen som kan skriva och berätta lyckas så småningom, 20 år gammal, komma London på ett års stipendium. Där förstår han ingenting av världen, har ingen kodnyckel, lär sig att dölja det som är han själv. Han bygger på sin bluff. Man lider med honom i den totala hjälplösa rotlösheten. Willie får kontakter i de vinddrivna kretsarna i Notting Hill, han ser gamla Hollywoodfilmer där han hämtar stoff till egna skriverier vilket ger honom lite extra pengar. Bluffen igen, rädslan för att avslöjas.
Kärlekslivet är en plåga för honom tills han möter Ana som läst den bok han lyckats få utgiven med en väns hjälp. Ana är från Afrika, de trivs tillsammans och han bestämmer sig för att följa med henne hem, det visar sig vara portugisiska Moçambique.
Så berättar han för sin syster som bor i Tyskland om de 18 åren i Afrika.
Det är återgivna iakttagelser, om tjänstefolk, om arrendatorer, om de vitas liv med de svarta, om den totala rasblandningen, om gerillastriderna, men på avstånd. I skuggan av inbördeskriget finner han också en annan kvinna och en passion. För en tid.
Själv är han "Anas Londonman", med sitt indiska utseende. I fråga om ras-medvetenhet är Willie den mest uppmärksamme.
Ett halvt liv får dubbel betydelse. Det är åren och det är omedvetenheten och oförmågan att leva som sig själv. Ett halvliv. Det är mycket sorgligt, den starka känslan blir sorg över att det ibland måste ta kanske till och med ett helt liv för att kunna leva, finna sitt liv. Willie säger till sist till sin hustru, jag lämnar dig, jag vill inte längre leva ditt liv.
Naipaul berättar på alla de sätt om egna erfarenheter, här i ett liv som åtminstone delvis verkar gå parallellt med hans eget.
Alla stackars Willie kämpar vidare, fångade i en bluff. Eller "i en inre och yttre exil" som det brukar beskrivas. Det behöver ju inte bara gälla dem som bytt land.
För Ett halvt liv skulle säkert inte Naipaul ha fått nobelpriset. Han har skrivit både viktigare och rikare böcker, den här kan ses som ett tillägg, ett P.S.
Så jobbar vi med nyheter