<I>En ny bok:</I> Mer Lerin i mörkt ljus
Red: Bengt Berg & Staffan Söderblom Lars Lerin och det mörka ljuset Heidruns
Lars Lerin lever i Värmland, han är från Munkfors, men många av hans bilder är från Lofoten. En utställning på Konstforum i Norrköping förra året - då med norske Yngve Henriksen - visade mycket av Lerins konstnärskap och också hur han är en skrivande konstnär, dikter och poetiska anteckningar följer hela tiden hans måleri. Det handlar mest om akvarell, men den här konstnären kan välja mer ovanliga miljöer när han söker motiv. I grunden ganska trista hyreshus, fabriker, skjul, en mack. I sitt sammanhang, ofta mot natthimlar, ser Lerin en skönhet och en spänning som bara finns hos honom. För han målar också från resor, himlar, hav och jordar, men det finns något där som ger fäste och utgångspunkt.
Eva Runefelt skriver i sitt stycke "det som konstnären ser är en ton genom landskapet, luften, världen, det som ofta är utan egen röst".
Samfällda vittnesmål talar på olika sätt om det förhållandet till Lars, hur han har social fobi, hur han lever i skydd av sin mor som är bästa vän och far som tar hand om alla förfärliga kontakter med omvärlden.
"När jag är ensam kanske jag kunde prova på att måla gemenskap," skriver han i anteckningar om sig själv.
Det mörka ljuset är Lerins uttryck som handlar om drömmar och ensamhet och om det ljus som bara ses om natten.
Författarna i boken älskar målaren och kan uttrycka det i träffande liknelser, i anekdoter och i de vackraste ord.
Det är bara Lerins akvareller som ställer till rätta. De är överlägsna.
Så jobbar vi med nyheter