Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

<I>En ny bok:</I> Med snegling åt filmmanus

Stephen Booth
Svarta hunden
Minotaur

Kultur och Nöje2001-12-03 00:00
PATRIK SELSFORS
England har en diger deckar- och kriminaltradition inom litteraturen, alltfrån Agatha Christie och framåt. På senare år har författare som Reginald Hill etablerat sig med romaner som förutom mord och dess uppklarande koncentrerar sig än mer på karaktärerna och relationerna dem emellan i en modern kontext. Välberättade och intelligenta intriger som beskriver den engelska landsbygden som den ser ut i dag.
Svarta hunden är Stephen Booths debutroman och får väl sägas vara en roman i denna skola. Den har alla de yttre kännetecknen, engelsk landsbygd, manlig polis med privata problem men med stor lokalkännedom; kvinnlig polis, nyinflyttad från storstaden och karriärsinriktad samt naturligtvis med stora problem att få folk att kommunicera.
Samt ett mord med trådar till det förflutna och bundet till trakten. Alltså upplagt för en spännande upplösning på mordet samt en parallellintrig där dessa huvudpersoners relation och konflikter synas i sömmarna.
Det fungerar ganska bra, romanen är klart godkänd men några saker irriterar lite. Den nyss redogjorda intrigen känns lite väl schematisk. Det är nästan som om författaren har tänkt ut ett antal nu populära konflikter och byggt handlingen utifrån det, i alla fall vad gäller relationsdelen i boken.
Sedan har jag en viss allergi mot sk "cliffhangers" alltså när man slutar en spännande scen i ovisshet för att i nästa kapitel bjuda på upplösningen. Så här kan det se ut när den kvinnliga polisen Diane utnyttjar sitt kampsportskunnande i ett slagsmål: "Redan innan slaget träffade visste hon att det skulle bli dödligt." När vi sedan kommer tillbaks till scenen får vi veta: "hon hade lyckats styra undan det avslutande dråpslaget i sista ögonblicket." Jaha. Efter ett par såna "spänningshöjare" tröttnar man en aning. Det funkar bättre på film om man säger så men Stephen Booth kanske tänkte filmmanus redan på bokstadiet, vad vet jag?
I övrigt är boken välskriven och för en debutroman är det inte alls illa. En kriminalroman för anglofiler att testa i vintermörkret!
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!