<I>En ny bok:</I> Krig och familjeliv
ULLA-LENA LUNDBERGMarsipansoldatenBonniers
<center<Ulla-Lena Lundberg
Foto:
Kriget är naturligtvis vedervärdigt i alla sina former. Men livet är uthärdligt trots allt. Glädje och längtan finns kvar mitt i sorgen och bedrövelsen.
Ulla-Lena Lundbergs nya roman Marsipansoldaten handlar om en finlandssvensk familj under kriget mot Ryssland. Det är den finländska framryckningen i Karelen sommaren 1941, det utdragna kriget och vändpunkten fram till nederlaget 1944 som utgör historisk bakgrund till berättelsen om lärarfamiljen Kummel i Grankulla utanför Helsingfors.
Boken inleds med ett par lysande kapitel om familjen. Morgonscener: Marta och Leonard och dottern Charlotte ger sig iväg till samskolan där båda föräldrarna är lärare. Sonen Petter drar till Helsingfors där han läser teologi och de två yngre sönerna Frej och Göran går till skyddskåren för att förbereda sig för soldatens uppgift. Kriget är bara en tidsfråga.
Det är hösten 1940 och familjen har knappt hunnit fram till sina dagliga värv förrän beskedet kommer att ryssarna bombat Helsingfors. Skolan stänger och barnen skickas hem. Jublande. De blev ju lediga från skolan.
Så påtagligt var kriget för dem. Värre blir det förstås när bröderna skickas till fronten. Men kriget är ingen fasa, det finns där som en del av livet. Oftast långt borta och utan omedelbara konsekvenser, förrän det börjar bli ont om livets förnödenheter. Men även det kan man leva med.
På det sättet tycker jag Ulla-lena Lundbergs bok är en ovanlig roman om kriget. Det är familjens liv och öden som står i centrum. Med kriget som kuliss. Och allt är inte så hemskt. Inte bara svart och vitt.
Bagatelliserar hon kriget? Nej, det är nog sant att det vardagliga och nära är viktigare och tar större plats i våra liv än de stora händelserna som vi lever mitt ibland. Aktuellt i dessa dagar. Men hur terrorn och dess motvärn än härjar så går vi till jobbet, träffar våra vänner, lever och älskar. Med döden i vår närhet. Den finns ju alltid där.
Ulla-Lena Lundberg är åländska. Hennes språk är finlandssvenska. På något sätt sjunger det om Marsipansoldaten. Det blir inte tungt och svårt. Berättarglädjen lyfter berättelsen om familjen Kummel. Den ungdomliga munterheten kan tyckas paradoxal i skuggan av kriget. Men livet ska levas ändå.
Ulla-Lena Lundberg har skrivit en stor finlandssvensk roman igen. För de som inte lärt känna henne ännu kan trilogin om sjöfarten på Åland rekommenderas (Sand, Leo och Stora världen) eller boken om Sibirien som hon kallat ett självporträtt med vingar. Ulla-Lena Lundberg är nämligen också en hängiven fågelskådare.
Så jobbar vi med nyheter