<I>En ny bok</I> Hylinger på Kometen är i världens centrum
Claes Hylinger I det hemliga sällskapets tjänst Albert Bonniers
I Claes Hylingers I det hemliga sällskapets tjänst är det en av de berättelser som rör sig mellan skröna och realism. Författaren satt i Köpenhamn och petade med sina texter, fjärran från störande moment av hotellbokningar, informationsinhämtning och tröttande väderlekar.
Varför inte? Ingen resa är den andra lik, världen kan vara till för att luras och vem vet hur scenen förändras.
Annars är problemet med denna skribent i Det hemliga sällskapets tjänst just Det hemliga sällskapet. Alltför många har börjat ägna sig åt att belysa och kanske avslöja detta sällskap där medlemmarna som kännetecken fäller någon anmärkning om vädret när det träffas. Som en kod.
Hylingers lätta penna sysslar åter med detta sällskap, och inte är det svårt att förstå inkräktarna. Man vill ju vara med. Bara det att leva i spänningen - en dag ska man behövas och skickas på uppdrag och man väntar. I åratal. Och när det äntligen blev något som liknade drömmen klarades den av på en knapp halvsida, en besvikelse, för vår Kurt alltså, vi läsare visste nog.
För symboliken är tydlig, om vi inte lever på det här sättet så kanske vi ändå önskar göra det. Det är ju livet, att få tillhöra något, illusionen om ett grönare gräs, drömmen och besvikelsen. Goda stunder, misslyckanden. Den gamla Kvällarna på Pärlan fortsätter, nu är världens centrum Kometen eller Rubinen där alltid Kaj eller några av de andra finns och principen att det går lika bra att låta världen passera sig som att jaga den, bekräftas.
Snart kommer säkert avhandlingar om Hylingers religiösa avsikter, om hans förhållande till språk och omvärld och så vidare.
Hoppas ingen lyckas. Hylinger beskriver med få ord tillstånd, mellanrum och flyktiga möten som ändå har allt.
Inte är jag människa att beskriva hur han skriver.
Läs böckerna eller låt bli. Sällskapet är hans, men vi är säkert många i hans hemliga fanclub.
Så jobbar vi med nyheter