<I>En ny bok</I> Ett djungelns djur i vardagsrummet

JEFFREY MOUSSAIEFF MASSON
Kattsjälens mysterier
Wahlström & Widstrand

De finns hos själva artikelförfattaren och heter Lurken och Nippran, för tillfället fredligt samätande. De delar gärna med sig, berättas i boken, eftersom deras första mat intas i en kull på flera ungar. Men i övrigt är de inte särskilt civiliserade.

De finns hos själva artikelförfattaren och heter Lurken och Nippran, för tillfället fredligt samätande. De delar gärna med sig, berättas i boken, eftersom deras första mat intas i en kull på flera ungar. Men i övrigt är de inte särskilt civiliserade.

Foto:

Kultur och Nöje2003-04-28 00:00
Ett djungeldjur, en trädlevande ensamjägare som funnits i tio miljoner år och levt med människan i fyratusen år, det farligaste och minst tama av alla våra tamdjur och det som lättast åter förvildas - det är vår vanliga katt om man får tro den här boken.
Författaren är psykoanalytiker. Han väljer ett antal mänskliga egenskaper och vill undersöka hur många av dessa man kan hitta hos katten.
Narcissism, abnorm självupptagenhet, anses vara en psykisk störning hos människan men är helt normal hos katten. Att ta hänsyn till andra är den helt främmande. Liksom att ta hänsyn till möblerna som den vässar klorna på. En katt kan inte begripa att det är fel att förstöra en soffa eftersom det inte finns så många soffor i en skog. Vill man ha ett djungeldjur i vardagsrummet får man offra soffan.

<b>Ensamjägaren</b>
Masson hänvisar hela tiden till kattens långa tillvaro som ensamjägare. Ödmjukhet har den aldrig haft användning för. En jägare tjänar inget på att förringa sig själv.
Eftersom katten börjat sitt liv i en kull på fyra-fem ungar har den inget emot att dela med sig, det vet alla som fått en råtta med avbitet huvud i present under köksbordet. Äganderätt är ett okänt begrepp för vår kisse. Det faller den inte in att någon kan äga den. Själv bär den med sig allt den behöver. Sin goda syn, den nöjer sig med en sjättedel av det ljus vi måste ha för att kunna se. Sin goda hörsel som är skarpare än hundens. Sina effektiva vapen och sin ständiga beredskap att använda dem.

<b>För dagen</b>
Katten lever helt i nuet, säger Masson. Den kan varken planera eller oroa sig för framtiden och tänker inte bakåt, kan därför inte känna ånger över något den gjort.
Kärlek är ett okänt begrepp liksom svartsjuka. Det kan se ut som om katten gillar oss, men det beror nog mest på att vi är bra på att öppna konservburkar. Katter älskar inte heller varandra, de lever inte i par och har inget begrepp om incest.
Myten att katter ska ha dödat spädbarn av svartsjuka avfärdar Masson utan vidare. Inget sånt exempel finns belagt.
Katten kan vara farlig på ett annat och gåtfullare sätt. Plötsligt, när den låter sig smekas och tycks trivas, kan den gå till anfall med tänder och klor i ett slags ligga-på-rygg-försvar. Det är farligare att leka med en katt än med en hund. Det är märkligt hur stora skador en tvåkilos katt kan åsamka en åttiokilos människa. Kel-aggression kallar Masson det utan att kunna förklara det.

<b>Självständiga</b>
Katter lyder inte. Kommer inte när man ropar, flyttar inte på sig när man säger till. Ändå trivs många av oss med dem. Vi har nytta av dem som råttfångare, värmare, sällskap och stresslindrare. Blodtrycket sjunker när man kelar med en katt.
Vad katten känner för oss vet vi inte. Kanske bara en viss trygghet. En ensamlevande vildkatt har ingen att rikta känslor emot. Vi blir en del av reviret. Ett revir är ett område som katten känner till, en plats utan okända faror. Katten har en karta av sin omgivning i huvudet, säger Masson. Ett nytt hem är oerhört förvirrande.
Möjligheten att vistas utomhus är det viktigaste i kattens liv, säger han. Där håller jag med honom. I annat är vi oeniga. Han påstår att katter förstår positivt laddade ord som mat, godis, promenad. Själv har jag levt med katter i ett halvt århundrade sen hustru Inga smugglade in Mio från Spanien i början på 1950-talet. Jag har aldrig träffat en katt som förstår människospråk. När jag fräser och vrålar och ryter och låter förbannad på kattspråk, då förstår de mig däremot alldeles utmärkt.

<b>Gissar löst</b>
Masson har fem katter därborta i Nya Zeeland. Han hänvisar ofta till dem men lyckas aldrig göra dem riktigt levande för oss. Hans tankar kring "kattens emotionella komplexitet" pendlar mellan vetenskap och lösa gissningar utan att riktigt få fotfäste någonstans.
Hans bok är ingenting för nybörjare. Det finns böcker som ger lättillgängligare kunskap, t ex Annastina Kitsniks "Kattungens lära för livet", Desmond Morris "Kattliv", Sveriges Kattklubbars Riksförbunds "Att ha katt" och flera andra (kolla på bibliotek).
För en äldre och erfaren kattägare som har tålamod och vill möta en kunnig och tänkande själsfrände kan Masson däremot vara rätt underhållande. Så värst många mänskliga egenskaper hittar han inte hos katten. Det mesta hos den är ursprungligt och ociviliserat. Kanske är det just det som gör katten så intressant och oumbärlig för somliga av oss.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!