<I>En ny bok:</I> En seger för Handels ? och en skam för borgarpressen
ANN CHARLOTTE ALSTADT Toys "R" Us En sommar som skakade Sverige Ordfront
Ann Charlott Altstadt, frilansjournalist med rötter i Norrköping, belyser en viktig händelse i arbetarrörelsens nutidshistoria. FOTO: ORDFRONT
Foto:
Den sommaren stod den svenska arbetsrätten och fackföreningsrörelsens framtid på spel. Leksaksfirman Toys "R" Us hade öppnat butiker i Stockholm, Göteborg och Malmö. En multinationell koncern med 50000 anställda och 1000 butiker i 21 länder. Ett storföretag som ville införa amerikansk arbetslivskultur i Sverige, som vägrade teckna kollektivavtal och inte ville låta facket företräda de anställda.
Personalen övervakades med kameror. Cheferna genomsökte personalens personliga tillhörigheter och deras bilar. De anställda fick ställa upp sig på rad och visa sina väskor för cheferna. Ingen anställd fick uttala sig för media eller skriva insändare och artiklar. Man kunde bli avskedad för att vägra skvallra på sina arbetskamrater. De anställda tvingades skriva på förbindelser som de inte begrep och godta ordningsregler som var främmande för svensk arbetsmarknad och delvis bröt mot svensk lagstiftning.
<b>Ett massivt stöd</b>
Den 9 maj drog strejken igång. Boken följer några av de agerande, deras ängslan och beslutsamhet och deras tuffa erfarenheter som strejkvakter.
Liksom McDonalds hade Toys "R" Us anställt unga personer utan arbetslivserfarenhet och utan kunskap om arbetslivsfrågor (som ju inte behandlas i skolan!). Nu gällde det att få dem att fatta vad det handlade om.
Och det gällde för Handels att vinna stöd från andra förbund. Det lyckades - i slutet av juni var inte bara alla transporter avskurna. Även sånt som städning, installationer, reparationer och underhåll hade stannat av. Möjligheten att annonsera hade grafikerna stängt.
Den 10 juli beslöt Handels Yrkesinternational, FIET, uppmana sina tolv miljoner medlemmar i 70 länder att bojkotta Toys "R" Us. Därmed hade strejken stöd och uppmuntran från hela världen.
<b>Pressens hållning</b>
Mot den bakgrunden blir svenska pressens hållning direkt skrämmande. Medan nyhetsjournalisterna kunde behandla strejken korrekt, visade borgerliga ledarskribenter ohöljt sitt förakt för svensk demokratisk tradition. Värst var DN men boken ger en rad andra exempel.
Den borgerliga pressen var van att backa upp Svenskt Näringsliv (dåvarande SAF) i dess strävan att fördärva den svenska modellen. Toys "R" Us agerande låg på samma linje och fick samma stöd.
Ann Charlott Altstadt kallar ledarskribenternas skrivsätt för signalordsretorik. I stället för att argumentera söker de väcka läsarens känslor med signalord som bakåtsträvare, omodern, särintressen, folkhemsnostalgi, bromsklossar, betonghäckar, förnyelse.
För de strejkande blev aktionen ett storslaget socialt drama, säger hon. Folk från andra förbund ställde upp. I de tre städerna möttes människor med skilda erfarenheter i kamp mot en gemensam fiende och kom varandra nära. Kampen gällde inte bara förhållandena på ett enskilt företag, det handlade om vilket samhälle vi vill leva i.
Den 10 augusti skrev företaget på avtalet. Det hade tagit 93 dagar för Handels att vinna en av arbetarrörelsens viktigaste segrar.
<b>Och härnäst?</b>
De strejkande hade haft allmänheten med sig och den lilla klicken tidningsägare emot sig. Ann Charlott Altstadt intervjuar Christer Nilsson, förste ombudsman på Handelsettan, och de talar om att tidningen Arbetet i Malmö lagts ner. Christer Nilsson säger:
- Nästa gång en butik vägrar teckna kollektivavtal och vi står utanför och ber folk att inte handla. Vem ska föra vår talan då, ska Sydsvenskan det, ska Kvällsposten det? - - Nej, de kommer att driva kampanjer mot oss så folk spottar på oss när de går förbi på gatan. De kommer att skriva spaltmetrar om den stackars företagaren som vi rycker maten ur munnen på. - - - Och vid framtida avtalsrörelser, vem stöder oss? Per T Olsson (ledarskribent på Sydsvenskan) har redan deklarerat att Sveriges ekonomi havererar om våra medlemmar får några kronor mer i timmen. Vem ska nu göra reportaget om den ensamstående mamman som ska försörja familjen på en usel deltidslön. Vem ska föra vår talan?
Bra fråga, inte bara i Malmö utan i hela landet. Ta den här boken till studiematerial, i ABF, i facket, och ni ska se att den väcker fler frågor som det är hög tid att hitta svar på!
Så jobbar vi med nyheter