<i>En ny bok:</i> En puma i det mest svenska
Björn RanelidDavid puma och drottning SilviaOrdfront
Björn Ranelid, tar oss ut i Sverige och i Brasilien.
Foto:
Berättaren är Björn Ranelid och han låter källorna flöda, tillra och breda ut sig, det känns som om han gråter och vrålar, sörjer och lider, smeker och tröstar, han gör allt det där, men han gör det med sitt sagolika språk, han är en Tunström och en Lagerlöf, han njuter av orden utan att slösa med dem. Han söker och finner, han förför men man vill det så gärna, sällan ser man sitt modersmål så skönt.
Han låter sin David skriva till drottning Silvia. Det längsta brev hon har fått.
Med all respekt, och ursäkta för en del grova ord, men hon måste förstå, hon som också har sett Sao Paulo i sin barn- och ungdom, även om det var från värld så långt från hans mammas som stjärnorna från jorden - eller som från öga till hjärta.
Axel Åkare köper sig en hora i Brasilien och tar med henne hem. Han är väl så rejäl han behöver, men så mycket äldre än sin exotiska blomma och inte går det så bra. Inte alls bra. David hör och ser, mycket mer än ett barn ska behöva.
Ester, det är mamman, flyr till Rinkeby och så är berättelsen där, på plats med alla sina människor, med alla sina berättelser, så deras egen, Davids och Esters överlevnads historia.
Här är ingen romantik, här är en full bild av fenomenet Rinkeby, men det går att skildra det fula och råa och desperata och göra det med en kärlek som inte missar det vackra hos så många människor - något från alla dessa världar.
Och hon var ju där på besök, drottningen. Och frågade den utvalde grekiske mannen vad man skulle göra för att fler svenskar skulle vilja bo i Rinkeby. Och han svarade med all vördnad att det skulle underlätta om drottningens familj och hovet flyttade ut. Och drottningen svarade inget men stod där och log lite, "som en fridlyst blomma".
Och vår David sjöng för henne för han lever med sina egna smärtor och egna drömmar. Han bär en visshet som gör honom sjuk, men också en livskraft som gör att han sliter med sin mors rotvälska - den vackra svenskan ska hon lära sig och han vårda - språket får sina speciella bilder både i Rinkekby och hos den stumme i Småland, hos Ester och hos själva drottningen, hos den opererade mannen som var framstående jurist men som invandrad och trafikskadad bara har de renaste minnen kvar, det renaste språket.
David sjunger, han ska till Operan, delmål är Adolf Fredriks Musikskola. Trots att han måste tala om det för kompisarna som bara kan tänka sig en värre sak - att bli dansare.
Men David är stark och livet blir lättare, han får till och med besöka det land där han har rötter men som han aldrig sett.
Här är en farlig väg mellan den socialrealistiska stilen och den där sydamerikanske magiska realismen där underbara saker kan uppstå ur det mest sorgliga. Med Ranelid som guide är man ändå alltid trygg.
Det är en så underbar historia, med så mycket kärlek av alla slag. Kan tro att även drottningen kommer att bli förtjust.
Så jobbar vi med nyheter