<I>En ny bok:</I> En god tvåa av Nesser
HÅKAN NESSER och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla Albert Bonniers
På sätt vis är det också så. Vi lämnar sfären kring kommissarie Van Veeteren och det europeiska perspektivet för att hamna mitt på Närkeslätten igen. Huvudpersonen den här gången är Mauritz, 17-årig gymnasist och mods med dragning åt filosofi och litteratur, Joyce, Kerouac. Och så naturligtvis popmusiken: Dylan, Sgt Peppers, Animals, Pink Floyd. Sommarjobbet på torvmossen. Amazoner och korvkiosker. Nesser lyckas bra med tidsfärgen och inte så lite handlar det väl om egna erfarenheter, men någon självbiografi är det inte.
<b>Halshuggning</b>
I stället är det, som alltid när det gäller Nesser, en kriminalroman. Ett mord inträffar i grannhuset i lilla Kumla och paralleller dras till den ökände Olle Möller åtta år tidigare, den tidens stora drama. Det är 1967 och någon hugger huvudet av grannen.
Liksom i Kim Novak är brottet och dess uppklarande mest en bakgrund eller en spegel för mänskliga relationer på ett annat sätt än i Van Veeteren-böckerna. Det är Mauritz och hans förälskelse i grannflickan Signhild som är det mest engagerande i "och Piccadilly ligger inte i Kumla". Kanske är det detta nära perspektiv, denna personlighet och lokalfärg som gör att både "Novak"och "Piccadilly" för mig är intressantare böcker än de "holländska" deckarna.
<b>Språket lyfter</b>
Det är också som om Nessers språk lyfter ett plan. Han har ruvat längre på de här böckerna och de innehåller troligtvis mycket från de egna ungdomsåren. Jag fäste mig vid uttryck och talesätt jag minns från mitt eget sextiotal, men inte hört på många år.
och Piccadilly Cirkus ligger inte i Kumla är med andra ord en av Nessers absolut bästa, även om han inte riktigt når upp till samma nivå som i Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö. Det är i och för sig väldigt mycket begärt av Nesser att skapa en så lysande bok en gång till.
Så jobbar vi med nyheter