<i>En ny bok:</i> En av alla böcker inför Birgittas jubileum
BIRGITTA AV VADSTENA Per Beskow och Annette Landen (red) Natur och Kultur
Vi får veta en del om Birgittas uppenbarelser. Hon lät snabbt översätta varje text till latin, sedan tycks inte hennes eget manuskript ha varit värt att ta vara på. Översättarna kan sedan ha förändrat texterna i flera led, så egentligen är det osäkert vad Birgitta ursprungligen skrivit.
Vad hennes texter handlat om kan man dock se. Genom henne talade högre makter, jungfru Maria, Kristus eller Gud själv. De uppmanade påven att flytta från Avignon hem till Rom, de gav råd och förmaningar till svenske kungen Magnus och skällde på otuktiga präster eller på Birgittas personliga fiender.
Som Sven Stolpe påpekat var tiden full av uppenbarelser, inte minst i de många och överfulla nunneklostren. Sånt bemötte kyrkan mycket strängt. Men Birgitta var Sveriges rikaste kvinna och agiterade för den mäktiga adel hon själv tillhörde. Henne rådde inte kyrkan på.
<b>Många aspekter</b>
Boken belyser Birgitta ur många aspekter. Birgitta i politiken. Birgitta som pilgrim, som grundare av Vadstenaklostret och som helgon. Ett kapitel behandlar textilkonsten i Vadstena, ett annat visar Birgitta i bildkonsten. Där saknas bilden av Birgitta med den nästan nakne Jesus i Appuna kyrka utanför Mjölby. Kanske av anständighetsskäl. Den vetenskapliga saklighet som präglar bidragen bryts egentligen bara av bokens redaktör Per Beskow som redan i inledningskapitlet går i polemik mot Birgittas kritiker. Särskilt mot litteraturhistorikern Henrik Schück som redan för hundra år sedan beskrev Birgitta som "ett sjukdomsfall, som möjligen kunnat botas, så vida hon iakttagit en tjänlig diet".
Ändå är det just Schück som lyckats förklara hur medeltidens mirakel blev möjliga att tro på. I sin litteraturhistoria säger han att medeltidens nästan enda lektyr var helgonlegender där underverken spelade en stor roll. Man fick dagligen höra hur försynen bröt naturens vanliga ordning. Det ovanliga blev det vanliga. Brottet mot naturlagarna blev det naturliga!
Historikern Fryxell skriver: I Vadstena, liksom i de övriga klostren, dolde sig oftast mångfaldiga laster under skrymteri och skenhelighet. Och Strindberg berättar om ett ihåligt äppelträd i Vadstena, "fullstoppadt med barnhufvud, som lättfärdiga nunnor i lönndom födt och mördat".
Den här bredare synen på Birgittas liv och tiden därefter tycks forskarna inte ha ägnat någon möda åt att undersöka. Eller också faller det utanför syftet med en jubileumsbok av det här slaget.
Jag saknar också vanligt folk i boken. Det skänktes massor av gods och gårdar till Vadstena - med vidhängande arbetare, får man anta. För att få veta hur folk behandlades av adeln får man gå till Sven Stolpe. Här skymtar arbetarna nästan bara i Syster Patricias försäkran att de "som arbetade på klostergårdarna hade bättre arbetsvillkor än de flesta".
Dem har inte Birgitta intresserat sig för. Hon skrev för samtidens furstar och prelater. När hänryckningen sätter in, skriver Beskow, börjar manuskriptet skriva sig självt. Där kan nog mången författare känna igen sig. Synd bara att resultatet i Birgittas fall endast har historiskt intresse.
Desto intressantare är hennes liv och verksamhet och hennes ställning bland världens helgon. Allt det som här är väl och vackert beskrivet.
För bokens slutord svarar Linköpingsbiskopen Martin Lind. Han tror att Birgittajubileet "kan hjälpa oss att på nytt upptäcka det rika andliga arvet i den heliga Birgittas uppenbarelser". Fan trot. Men turistinkomster blir det väl.
Så jobbar vi med nyheter