<I>En ny bok:</I> Den nya adeln ? ett hot mot demokratin
ANDERS ISAKSSON Den politiska adeln Wahlström & Widstrand
Den frågan försöker journalisten och författaren Anders Isaksson besvara i sin nya bok Någon skvallerbok är det inte, även om det finns ett antal exempel på personliga relationer mellan makthavare.
Isaksson gör kopplingar bakåt i tiden och konstaterar att den "idealistiska" tiden, när politik var en fritidssyssla vid sidan av det "riktiga" jobbet , var en ganska kort tid i vår historia. Ungefär mellan den allmänna rösträttens införande och 1950-talet.
<B>Kommunreform</B>
När riksdagen förlängde sina arbetsperioder och när kommunerna började slås ihop så blev också politiken ett yrke. Småningom för allt fler. Idag kanske några tusen heltidspolitiker.
Vi minns de överraskande utnämningara av Ove Rainer och Lennart Bodström.
Carl Lidbom trycktes in på östgötalistan sedan han blivit statsråd. Kjell-Olof Feldt i Dalarna.
<B>Tradition</B>
Traditionen har fullföljts av kommande statsministrar. Thomas Östros är ett av flera exempel. För att inte tala om den okända professorn Lena Sommestad som kom neddimpande som nytt statsråd. Vilken partiförankring har hon?
Andra statsråd som saknar förankring i riksdagen: Björn Rosengren, Mona Sahlin och Bosse Ringholm.
En fråga som ställs är också vilken betydelse vänskapsband och personliga relationer har. Hade Thomas Bodström blivit justitieminister om han inte haft Lennart till pappa?
Hade Britta Lejon blivit minister om hon haft en annan mamma än Anna-Greta?
Ett lokalt exempel, mindre lyckat, är konstellationen Mattias och pappa Lars G Ottosson.
<B>Ädel-adel</B>
Så här har det som sagt varit under långliga tider när den "riktiga" ädel-adeln hade makten i riket.
Anders Isaksson drar inte slutsatsen att det var bättre förr. Bara att så här fungerar det idag.
Han presenterar också en skiss till förändring som ännu ett steg i demokratins utveckling från representation till parlamentarism och folksuveränitet för att öka väljarnas makt.
Han föreslår tätare riksdagsval. I ordinarie riksdagsval väljs 200 ledamöter. Därefter väljs 50 ledamöter samtidigt med kommunalval i olika delar av landet under de följande tre åren.
<B>Val om beslut</B>
Efter varje val tas ett antal vilande frågor i riksdagen upp till beslut. Valrörelserna skulle därmed handla om konkreta, förestående beslut, inte fluffiga målsättningar.
Isaksson anser också att den politiska adelns makt måste begränsas, kuperas och kontrolleras i andra avseende, Bland annat genom insyn i och klarare regler för politikernas användning av utnämningsmakten.
En statsminister ska inte i eget intresse kunna dumpa ett statsråd eller belöna gamla kompisar.
Om så sker återstår att bevisa.
Han föreslår också att de enskilda riksdagsledamöterna ska få personliga assistenter, bekostade av en del av det nuvarande partistödet.
Oavsett vad man tycker om förslagen så är det en läsvärd bok som förhoppningsvis kan ge ytterligare stimulans till demokratidebatten.
Så jobbar vi med nyheter