<I>En ny bok:</I> Bra att veta för varje tv-tittare
KRISTIN OLSSON Att göra tv-program Ordfront
Kristin Olsson har intervjuat fjorton representanter för olika tv-jobb. Den första är Eva Beckman som berättar om hur hon upplever skillnaden mellan att göra direktsändningar och program som kan redigeras. Hon skiljer på olika slags programledare, bl a Stjärnan som är huvudperson och Journalisten som håller sig i bakgrunden.
Själv var hon Stjärnan i kulturprogrammet Centrum, där hon gjorde det ganska lätt för sig - liksom även Gunilla Kindstrand i Röda Rummet - genom att mest presentera storförlagens redan storsäljande böcker.
Mer spännande är Janne Josefsson (t ex Striptease) som förordar en samhällsjournalistik som vågar ta ställning. Han vill sätta namn och bild på makten och menar att vårt svenska samhälle i dag befinner sig i ett krigstillstånd, när skillnaderna mellan fattiga och rika ökar.
Hans dramaturgi är enkel: att först låta den intervjuade ljuga och sen motbevisa lögnerna. Vi minns Osmo Vallo-fallet där åklagaren vägrade åtala poliserna trots att han hade bevis mot dem. Janne Josefsson nämner också den dolda kamerans problem - den som bara bör användas mot de mäktiga.
Reportern Peter Löfgren talar om nyhetsvärdering. Det smäller högre om en politiker är förbannad än om en barnmorska är det. Han nämner också risken att bli cynisk när man ser mycket elände. Men när han själv ligger i bombregnet och ser en pojke dödas vid sin sida, då tillåter han sig att gråta och förbanna kriget.
Flera medverkande anser det gott att arbeta utifrån ett socialt engagemang. Dokumentärfilmaren Tom Alandh förvånas över att makthavare som går kurser för 10000 kronor om dagen för att lära sig svara rätt i tv ändå säger så konstiga saker.
Producenten Johanna Fredin ger intressanta synpunkter på barn: treåringar gillar djurungar, sexåringar gillar berättelser, nioåringar har rättvisepatos (Varför kan inte dom som har pengar ge till dom som är fattiga?). För tonåringar gäller det att stå emot grupptryck och överleva vardagen. Hon vill ta dem alla på allvar.
Man lär sig inte dansa tango genom att läsa en bok om tango, som någon i boken säger. Man lär sig inte heller göra tv genom att läsa den här boken. Men för den som tillbringar kvällarna framför teven kan det vara kul att se vad som händer bakom rutan.
Ett avsnitt handlar om utvärdering: Vad fick jag veta och vad saknades? Man får veta en del om redigering, ljudläggning, intervjuteknik, speakertexter, laglig och olaglig fotografering och tv-historia men knappast något om hur man skriver tv-manus.
När det talades om Stjärnan och Journalisten kunde Ragnar Dahlberg ha haft en del att berätta, han har gedigen erfarenhet av båda rollerna. Och när det gäller svårigheten att överleva som frilansfotograf har Lasse Westman den största erfarenheten. De två hör till dem jag saknar i boken.
Så jobbar vi med nyheter