<I>En ny bok</I> Bengtzon på nya äventyr
LIZA MARKLUND Den röda vargen Piratförlaget
Liza Marklund, författare
Foto:
Men hon är inte ensam om att vara i obalans. De flesta i boken irrar omkring yra i huvudet. Halva boken igenom tror jag att hennes bästa väninna Anne Snapphane har drabbats av hjärntumör.
Liza Marklund slog igenom stort med Sprängaren. Om det berodde på litterära kvaliteter eller på goda kontakter inom mediavärlden kan vi låta vara osagt. Ingen av de efterföljande böckerna, som alla tidsmässigt har utspelat sig före sprängningen av Stockholms Stadium, har nått upp till debutdeckaren. Annika Bengtzon har aldrig känts speciellt trovärdig där hon sprungit omkring och slagit ihjäl fästmän och betett sig allmänt överspänt.
Hade därför sett fram emot att få såga den här boken. Men något har hänt med Annika Bengtzon. Och kanske med Liza Marklund. För plötsligt får kvällstidningsjournalisten liv och blir en människa av kött och blod. En kvinna, framgångsrik men ändå fast i den traditionella könsrollen, som man känner för.
Hennes hämnd på makens överklassiga vänsterprassel och hennes verbala mosning av dumma flygvärdinnor och receptionister är värda all respekt.
Beskrivningen av hur Annika skickar iväg sina artiklar på datorn hemifrån, samtidigt som hon lagar mat till barnen och försöker få dem att sluta slåss känns verklig och trovärdig (även om trovärdigheten får sig en törn av att barnen skriker "mums" när de får älgbullar med vitlök och rotfruktslåda).
Liza Marklund skriver flyhänt och är bäst när hon skriver pang på. När hon drabbas av poetiska ambitioner och målande börjar beskriva Norrlandsnaturen blir det bara pinsamt.
Styrkan ligger som vanligt inte i själva intrigen, den här gången börjar Annika gräva i en gammal sprängning av flygbasen F21 i slutet av sextiotalet och ramlar rakt in i ett terroristnät som fortfarande existerar. En journalist mördas. Annika hittar kopplingar till attentatet mot flygbasen och det leder till fler mord. Till slut är Annika det tänkta offret.
Nej, styrkan ligger i beskrivningen av arbetet på kvällstidningen och Annikas privatliv. Som vanligt är det ingen som tror på hennes teorier. Chefredaktören tror att hon blivit tokig och maken längtar tillbaka till tiden när Annika var hemma och skötte markservicen.
Hoppas Annika säger upp sig från jobbet och sparkar ut sin mansgris till make i nästa bok. Det kan hon ju nu. För i den här boken blir hon snuskigt rik. Nästan lika rik som Liza Marklund har blivit på sina böcker.
Så jobbar vi med nyheter