<I>En ny bok:</I> Att våga åka in i tunneln

Jag minns första gången jag hörde "Gunder Hägg", som de först hette. Det var 1969 hemma hos Nisse på S:t Persgatan och han hade köpt "Tigerkaka". Mitt i bruset av ylande gitarrer så kom det här märkliga bandet som tycktes släkt med schlager, och kanske Brecht, snarare än pop. Väldigt underliga texter, tyckte jag. Poetiska på ett sätt som vi i mina kretsar aldrig hade hört förut, i alla fall inte på svenska. En poesi som sa att man kunde kasta sig från klippan i det mörka vattnet, att man kunde åka in i den mörka tunneln med det blå tåget.
Leif Nylén skrev lite plakatmässiga, men slagkraftiga texter som "Den ena vet vad den andra gör". Sången innehöll från början en sjätte vers får man veta i den här volymen.
Ebba Grön strök ytterligare en vers och fick en hit med "Staten och kapitalet".
Men Tåget är så mycket mer än så. Ett gäng intellektuella som skapade något nytt, det fanns verkligen ingen stig att gå på, utan de fick röja väg. Carl Johan De Geer är kanske inte musiker i första hand, men hans kreativitet var ändå säkert betydelsefull för bandet.

Kjell Westling är musikern, Tore Berger och Torkel Rasmusson poeterna.
I Mats G Bengtsson "Balladen om den amerikanske frisören ", finns en ironisk distans till engagemanget som de flesta andra proggare var fjärran ifrån. Men "radical- chic" var aldrig Blå Tåget, det här var på riktigt.
Visst är somligt märkt av tiden, konstigt vore det väl annars. Textsamlingen gavs ut första gången 1974, men det här en utökad utgåva som inte kan avfärdas för den som är det minsta intresserad av samtidens musik/politik.

<I>En ny bok:</I> Att våga åka in i tunneln

Blå Tågets sångbok Fib:s lyriklubb

Blå Tågets sångbok
Fib:s lyriklubb