Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

<I>En ny bok:</I> Vit hänsynslöshet och röd undergång

JAMES WILSON
Jorden skall gråta
Översättning: Kerstin Wallin
Ordfront

Kultur och Nöje2001-08-23 00:00
PHILIP K NELSON
Min förutfattade bild av en indian var helt baserad på min barndoms böcker och filmer. Jag misstänker att jag inte var den enda som i tankarna såg en stolt halvnaken vilde på en häst utan sadel, i lömska anfall mot de oskyldiga vita bönderna. Bara US-kavalleriet kunde besegra indianer, och inte ens de kunde klara biffen om ledaren var Errol Flynn i stället för John Wayne. John Wayne hade en pistol med en mirakulös skottvidd och träffsäkerhet. Utan att sikta kunde han fälla två indianer med ett skott på 300 m avstånd. I alla filmer ramlade indianer av hästarna och dog som flugor.

Att de dog som flugor var åtminstone den del av bilden som var alltför sanningsenlig. En del dog visserligen av skottskador men de flesta, hundratusentals, dog av smittkoppar, mässling, scharlakansfeber, pest, TBC, och liknande sjukdomar som de "civiliserade" kolonisterna förde med sig från Europa. De som klarade sig från sådana sjukdomar dog av svält, mitt i ett bördigt land som plötsligt tillhörde andra. En del drog på sig alkoholismen i sin hopplöshet. En del frös ihjäl när de tvångsdeporterades av de vitas armé.

Jorden skall gråta ger läsaren tillfälle att betrakta hela erövringen av kontinenten från indianernas synvinkel. Det är inte utan att man känner sig skamsen över hur vi europeer har burit oss åt. Knappt ett enda löfte har hållits. Nästan alla undertecknade fördrag om områden som reserverades endast för ursprungsbefolkningen åsidosattes innan blecket torkat, om olja, guld eller endast lämpliga odlingsarealer befanns på området i fråga. Märk väl att indianer - i likhet med Australiens aboriginer och Malackahalvöns sakaier - aldrig betraktade land som en handelsvara att köpa eller äga, utan land var något som fanns, precis som solsken och regn fanns.

James Wilson ger oss historien från indianernas synpunkt och lyckas presentera en lugn och saklig bild av svek och förräderi från de vitas sida, utan att höja tonfallet till en tröttsam predikan. Han visar oss hur lite som tyvärr har förändrats i den federala regeringens politik mot sin minoritet. Jo, en sak har förändrats drastiskt. Den ursprungliga indianska befolkningen har minskat från 8 1¿2 miljoner till mindre än en kvarts miljon idag.

På insidan av omslagsryggen finns en mycket nyttig karta över alla de nästan hundra olika indianstammarna. Kartan behövs när man följer det tragiska öde som mötte de flesta stammar genom seklerna. Mitt emot finns ännu en karta. Denna gång visar den förlusten av jord. Från att nästan hela kontinenten tillhörde indianerna 1775, hade kanske 50 procent av arealen överförts till federala regeringen år 1850 och den sista kartan visar situationen år 1992, när några futtiga vitt skilda fickor visar vilka landområden som staten ännu inte har lagt beslag på.

Kerstin Wallins översättning glider omärkligt förbi under läsningens gång, vilket är bevis på ett lika gediget arbete där som med boken i övrigt.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje