<I>En ny bok</I> Uppdaterad och värdefull text om "den svenska industrins fader"
ERIK WILHELM DAHLGRENLouis De Geer 1587 - 1652 Hans lif och verk Två band.Atlantis och Föreningen Leufsta Vänner
Värdig, misstänksam eller arg. Det här är, praktiskt taget, den bild av Louis De Geer som finns.
Foto:
Mycket har hänt sedan 1923 och docent György Nováky i sin inledning redogör de nya fakta som forskningen har grävt fram sedan boken publicerades. Det säger mycket om Dahlgren att hans biografi, alla kompletteringar till trots, fortfarande är den mest eftersökta och beundrade och, tills nu, nästan omöjligt att få tag i. Själv betraktar jag Dahlgren med vördnad och beundran. Han var den enda svensk forskare med mod nog att ifrågasätta den gängse - men felaktiga - bild av norrköpingsbon Carl Bernhard Wadström som filantropisk slaveribekämpare. Dahlgren sökte alltid faktaunderlag från källan och ignorerade obestyrkta uppgifter. Sådana arbetsmetoder består.
Dahlgren inledde med De Geerättens ursprung i trakten av Liége och familjens första kontakt med De Beschesläkten och därmed Sverige. De Geer finansierade Finspångs kanongjuteri och utvidgningen av Godegårds järnverk med Norrköping som utskeppningshamn.
Än viktigare för Sverige var hans hjälp vid den svåra finansieringen av andra Älvsborgslösen. Det var denna hjälp som vann svenska kungens gunst.
De Geer kom själv till Sverige från Amsterdam först 1627 och hade inga svårigheter att skaffa sig rättigheter och privilegier till ytterligare industrier. Vallonska hantverkare följde honom eller efterskickades till Sverige och många är familjerna i Östergötland och Uppland som bär spår av vallonska anfäder.
Så småningom blev Louis De Geer entreprenör, köpman, industrialist, bankir, skeppsbyggare och redare, allt i ett. Det är kanske möjligt att Sverige skulle ha utvecklats till en industrination av egen kraft, med så mycket gratis basmaterial som malm och skog som fanns i naturen. Utan tvivel skulle förvandlingen från ett fattigt jordbrukarland ha tagit betydligt mera tid och möda utan en sådan mänsklig skaparkraft som De Geer.
De Geer betydde således mycket för Sverige i stort och för Leufsta, Forsmark, Finspång, Godegård, Nyköping, Torshälla och många andra ställen i synnerhet. Om han betydde tillräckligt mycket för Norrköpings Mässingsbruk för att meritera förevigande i namnet på en konserthall var en stridsfråga för Norrköpings fil.dr Björn Helmfrid. Jag vet för lite om bakgrundsmaterialet för att ta ställning, men om Björn Helmfrid hade deltagit i det De Geerska symposiet på Arbetets museum nyligen skulle han ha känt glädje vid åsynen av så många välkända ansikten i lokalhistoriska kretsar bland åhörarna. Bland andra märktes litteraturforskaren Blanka Karlsson och Vallonspecialisten Birger Persson från Finspång.
Tomas Anfält, Carin Fischer och många andra i Leufsta Vänner är värda en eloge, speciellt för utgivning av den ovärderliga facsimilupplagan av Louis De Geer-biografin. Samtidigt måste vi ger en ännu större postumt eloge och tack till E W Dahlgren.
Så jobbar vi med nyheter