<I>En ny bok</I> Tummen ner för Kära Agnes
Håkan NesserKära AgnesBonniers
Håkan Nesser har skrivit en rad omtyckta och prisade detektivromaner med poliskollektivet i den påhittade staden Maardam i centrum. Han har också skrivit andra romaner, som inte alldeles självklart räknas till deckargenren, trots att de innehåller en gåta, ibland också brott. Jag tänker till exempel på den gäckande "Barins triangel", den filosofiska "Flugan och evigheten" samt den lysande pojkskildringen "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö".
<b>Hög kvalitet</b>
Nessers deckare har samtliga varit av hög litterär kvalitet, samtidigt som de varit spännande. I en serie på omkring tio böcker - jag tror att det är nio hittills i serien om kommissarie Van Veteren och de övriga - finns det naturligtvis starkare och svagare titlar. Gemensamt för dem alla är dock att de vid sidan av att svara på frågan "vem gjorde det" också skildrar starka och viktiga sidor av mänskligt liv.
Det gör inte "Kära Agnes". Denna tunna volym innehåller berättelsen om två kvinnor och deras vänskap. Eller kanske relation är ett bättre ord. Agnes och Henny träffas som unga flickor, men skiljs åt. Vid mogen ålder får de kontakt igen och en brevväxling inleds. Varvat med breven finns återblickar på deras förflutna.
Brevväxlingen resulterar i en överenskommelse och ett sinistert skeende sätts igång.
<b>Konstruerad</b>
Nesser har skapat sin egen värld - bokstavligt talat, eftersom hans signum i Van Veeteren-serien är det fiktiva landskapet, som han gjort lika verkligt som någonsin Trenters och Svedelids Stockholm eller Mankells Ystad.
"Kära Agnes" utspelar sig i detta landskap, men ingår inte i Van Veeteren-serien.
Ett av kriminalgenrens kännetecken är att den har en intrig. Detta gäller även för de böcker som i första hand vill skildra realistiskt polisarbete. Intrigen kräver visst mått av konstruktion, för att historien ska gå ihop. Den goda författaren skapar en intrig som bärs av sina människor, sin miljö och sitt sammanhang på ett sådant vis att intrigens konstruktion inte sticker i ögonen.
Detta har Nesser inte lyckats så bra med den här gången. Historien i "Kära Agnes" känns mer än lovligt konstruerad och mister därigenom sin trovärdighet. Dessutom går det alldeles för lätt att på ett alldeles för tidigt stadium räkna ut hur det hänger ihop.
<b>Förväntningar</b>
Att komma på sammanhang och lista ut lösningar kan vara en angenämbiprodukt av läsandet - men här känns det mest irriterande. Tjusningen är när en skicklig författare gradvis låter romanens sammanhang växa fram.
Håkan Nesser är en utomordentligt skicklig författare - det råder ingen tvekan om det. Det är naturligtvis inte så att den skickligheten har tagit en paus i "Kära Agnes".
Men den når inte på långa vägar upp till förväntningarna på en Nesser-deckare.
Så jobbar vi med nyheter