Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

<I>En ny bok:</I> Tröttsam Connelly

MICHAEL CONNELLY
Återkomsten - En Harry Boschdeckare
Norstedts

Kultur och Nöje2001-11-21 00:00
PHILIP K NELSON
D et är detaljerna som bär upp varje mordutredning, säger författaren genom sin hjälte Harry Bosch i en kommentar halvvägs genom den mångsidiga boken. Han har förmodligen rätt. En annan sanning är att alldeles för många detaljer kan trötta ut en läsare, som söker lite lätt avkoppling med en deckarroman. Även en amatördetektiv som jag, förstår vikten av sådana detaljer som ett hårstrå eller ett fingeravtryck på en läderjacka, som hittas av polisen på mordplatsen.
Men behöver jag få veta varenda flygplansbokning och avbokning som gjordes? Eller alla cigaretter som Harry Bosch känner efter i fickan, plockar fram, tänder, röker, fimpar och stampar på, oftast i ett rökfritt område, skall de intressera mig på något sätt? Sådan text bär inte mordutredningen vidare men är ett utmärkt sömnmedel om man ligger och läser i sängen.
Bara i ett avsnitt som handlar om en uteliggare, är de tillsynes onödiga detaljerna av vikt för berättelsen och de till och med används på ett sätt som sätter en humoristisk krydda till händelsen. En förvirrad uteliggare tror att ett ovanligt godhjärtat UFO har landat och skänkt honom en väska med begagnade kläder "från himlen".

Historien börjar bra. Ett mordoffer upptäcks i bakluckan på en bil. Kärran är inte vilken bil som helst utan råkar vara en Rolls Royce Silver Cloud. Om man skall hittas mördad någon gång så är denna bil definitivt att välja. Den ger prestige till liket. Alla indicier pekar på en maffiauppgörelse. Av erfarenhet vet vi att när allt pekar på en sak kan man vara säker att det är just det den inte är. Polisen i Las Vegas blir gramse på honom. FBI blir gramse på honom. En intern utredare i hans egen poliskår blir inte bara gramse på honom utan degraderar honom till ett enkelt skrivbordsjobb.
Den enda person som visar vänlighet mot honom (om!) råkar vara en opålitlig nattklubbsvärdinna som tidigare varit en FBI agent. En senkommen men välkommen brist på detaljer råder i beskrivningen av deras kärleks- stunder. En starkt misstänkt kriminell smågangster, som påstås vara FBIagent agerar i periferin. Mordoffrets hustru är inte Guds bästa barn. Inte heller den klumpiga polis som hittade offret och fördärvade en del fingeravtryck. Kort sagt en himla röra.
Missförstå mig inte. Jag gillar komplicerade mordfall med flera oväntade vändningar i en annars självklar historia. Men dessa tusentals detaljer! Trots all denna noggrannhet med småsaker är slutscenen, med en massa skjutande, allt annat än trovärdig. Fast jag vill inte förstöra spänningen genom att berätta varför jag tänker så. Om läsaren kan hålla sig vaken så långt fram i boken kan man själv upptäcka förklaringen till min misstro.
Efter 444 sidor famlar hjälten fram genom all dimmiga cigarett rök och flygplansbokningr och hittar den skyldiga. Det borde han har gjort långt tidigare.
Boken är inte en Michael Connelly roman som bäst.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje