<I>En ny bok:</I> Tredje gången nästan gillt
ANNA-KARIN ELDERik, frisk & lyckligWahlström & Widstrand
År 1999 dök hon upp igen med Var ska man lägga näsan om inte i blöt? Inte fullt så rolig, kanske, nu när nyhetens behag hade förlorat sin fräschhet, men fortfarande med många lustiga poäng att skratta åt.
Efter en tre-årig paus, har hon nu dykt upp igen med en ny bok och tvingar mig att acceptera ett obehaglig sanning. Jag har blivit fem år äldre sedan hennes debut. Dessutom är jag tydligen mer svårflirtad i humöret numera. Eller, om min hustru har rätt, lite trögare? Hur som helst fann jag en och annan sida i det senaste alstret som var lika roligt som förr, men många, alltför många, av de onumrerade sidorna, väckte bara likgiltighet.
Fast nu är jag säkert orättvist. Recensenter som har passerat deras bäst före datum borde egentligen inte recensera ?roliga? böcker skrivna av betydligt yngre, moderna och efter porträttet att döma, snygga (var så god, Anna-Karin) tjejer. Min dotter tyckte bäst om skämt teckningen: ?Man har precis samma kropp nu som för tjugo år sedan. Allting sitter bara lite längre ner?.
Jag är nyfiken över ?pojkvännen Hasses? reaktion, om han finns i verkligheten, när han tittar på skämtet med titeln Tid för Kärlek.Två välbyggda tjejer konverserar. ?Vad tänker du på när du älskar med Hasse?? Svaret är, ?Åh, jag hinner inte tänka så mycket?.
Så visst finns det russin i kakan. Det är bara att man måste söka efter dem denna gången.
Så jobbar vi med nyheter