Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

<I>En ny bok:</I> Ta mig till din ledare

MARCO SMEDBERG
Militär ledning. Från Napoleonkriget till Bosnienkrisen
Historiska Media

Gebhard Leberecht Blücher, död 1819. Han började i svenska armén och avancerade sedan, mest berömd för Waterloo 1815 där han kom till Wellingtons undsättning och avgjorde slaget.

Gebhard Leberecht Blücher, död 1819. Han började i svenska armén och avancerade sedan, mest berömd för Waterloo 1815 där han kom till Wellingtons undsättning och avgjorde slaget.

Foto:

Kultur och Nöje2001-11-15 00:00
PHILIP K NELSON
Min privata syn på militär ledning, baserat både på historiska studier och praktisk erfarenhet av engelska armén, är enkel. "Den ledning som lyckas klanta sig minst gruvligt, vinner slaget." Murphy´s berömda lag, "Om något kan går fel, så går det fel", bekräftades för mig i både den egyptiska öknen och i den malaysiska djungeln. Det bekräftas indirekt återigen av Sveriges ÖB, Johan Hederstedt, i ett företal till denna bok. Förresten, efter genomläsningen av företalet, förordet, författarens tack och författarens inledning, kan man bara hoppas att militära skribenter kommer till skott snabbare i ett krig än i litteraturens snåriga ordskog.

Smedberg gör det inte lätt för sig. Genom att följa ledningens utveckling från 1800 till idag vill han analysera varför en typ av ledning är bra och en annan katastrofal, men han vill göra det utan att koncentrera sig på själva ledargestalterna. Slutresultatet är kanske lärorikt för en militärskoleelev men inte helt tillfredsställande för en nyfiken lekman. God ledning är för mig helt beroende på en god ledare. Alla andra faktorer är bara bihang. En bensinlös Rommel, en sjösjuk Nelson i slitna fartyg, en till antal underlägsen Napoleon, alla segrade gång på gång genom genialt ledarskap.
Smedberg påstår att Napoleon besegrades 1815 därför att motståndaren hade "kopierat mycket av det franska systemet". Verkligen? Jag påstår att Napoleon, som var på vippen att vinna Waterloo, besegrades därför att hans marskalk Grouchy misslyckades i förföljelsen av den "slagna" Blücher. Den åldriga men trofasta och tappra Blücher kämpade oväntat fram till Waterloo och vände stridslyckan. Wellington fick äran. Ingen kopiering där, inte!

Vidare säger Smedberg att Napoleon saknade sin stabschef, Berthier, i Waterlooslaget. Han kunde också ha nämnt varför den perfekta stabschefen saknades. Berthier hade begått självmord två veckor tidigare i sitt tvivel på klokheten i den belgiska kampanjen.


Vid Sommeslaget, (där min far deltog), påpekar Smedberg att förlustsiffrorna var 50 procent och att officerarna förlorade 75 procent. Längre ner på samma sida står "Den brittiska officerskåren har i efterhand fått bära stor del av skulden för alla misslyckanden". Verkligen? Menar inte Smedberg stabsofficer och inte linjeofficer (som ju förlorade 75procent )? Säg det då.

Författaren pekar på Falklandskriget som ett exempel på framgångsrik ledning. Verkligen? Framgången skedde trots ledningens passivitet och inte på grund av ledningens aktivitet. Ett enda regemente, 2:a Parachute Regt, gjorde nästan allt krigförande på eget initiativ ner till Goose Green och förlorade sin chef på vägen.

Kartorna är begripliga och lätt att överskåda genom hela boken. Litteraturförteckningen är också ett värdefullt komplement för dem som vill studera ledningen i krig.

Ordet Dreadnought, för slagskeppet, stavas rätt tre gånger och fel alla övriga gånger.
Murphy´s lag råder.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje