<i>En ny bok</i> Skräck och raffinerade rabalder
STEFAN ERIKSSONFjäriln VingadNatur och Kultur
Fjäriln Vingad är historien om en practical joke i jätteformat, som givetvis blir offer för Murphys Lag - Om något kan gå fel då går det fel. Tre skojfriska krogbesökare sätter upp en skylt i Hagaparken, "Skanske bygger raffinaderi - klart våren 2004".
Det är vid berättelsen om skyltuppsättningen som man börjar skratta högt - något som fortsätter genom stor del av boken. En uteliggare protesterar, inte mot byggandet, men mot att skylten förstör hans utsikt från den sandlåda i vilken han brukar övernatta. Polisen kommer. Uteliggaren slängs i arresten, begär mat och får mat; Hasse Alfredsons bortskänkta supé, musslor i vin, stekt gås (Châteauneuf-du-Pape därtill, vad annars?) limesufflé i pajdeg, kaffe med Calvados, allt serverat på dukat bord av tre poliser.
Förväxlingen fortsätter i takt med proteströrelsen och pressuppbådets kaotiska kärlek/hat-förhållande. Regeringen faller (nästan) och kungen abdikerar (nästan). Politikerna trasslar till det för sig. Uteliggaren utövar utpressning (han vill ha mer gourmetmat eftersom han har fått smak för det). Två av de tre förövarna blir tvungna att imitera en raffinaderikonsult och en politiker och blir naturligtvis avslöjade.
<b>Härligt språk</b>
Men vad som är speciellt med Fjäriln Vingad är dess sprakande humoristiska språk. Stefan Eriksson skriver den mest lekfulla prosa man läst på länge. En slapp handskakning ger: "Hans handslag påminde om innehållet i en tvålkopp" eller vad sägs om den professionella demonstranten; den person som enväldigt fattar alla beslut är alltid den som påstår, "vi praktiserar fullständig demokrati i vår grupp". Ett tips. Om man inte vill att polisen skall undersöka en lokal, insisterar man högljutt att han skall göra det eftersom, "själva polischefen sitter därinne och roar sig på vår bekostnad!" Den undersökande polisen försvinner.
Sergels torg var nedskräpat dagen efter att Agorafobikernas (de med torgskräck) Riksförbund hade hållit torgmöte! (Tänk på det ett tag). Läs vidare hur en svensk kung, för andra gången i historien, använder samma utrop som gavs när Ankarström träffade Gustav III. "Je suis blessé!" Läs varför Sveriges statsminister bittert konstaterar,"No more Mr Nice Guy!" Läs boken så att jag slipper radda upp alla skämt som jag noterade på en lång, lång lista.
<b>Vitsar med citat</b>
Stefan Eriksson använder många litterära citat på latin från en polis som vill imponera. Eriksson har mage att citera på bruten franska, och översätter detta obegripliga citat med en lika falsk remsa på påhittad tyska. Han till och med använder ett äkta James Joycecitat, men också det på ett roligt sätt. Stora författare, som t.ex. Thomas Mann, slutade alltid sina verk med ortnamn och datum. Eriksson vill inte vara sämre och avslutar med, "Trieste-Zürich-Paris 1914-1921". (Han var född i Stockholm1962).
Slutet på raffinaderiskandalen är mindre bra än man hade förväntat sig. Det är tydligen svårt att hålla samma höga skrattnivå hela boken ut, men glöm inte att detta är en debutroman. Vad mer kan vi vänta oss från denna begåvade man? Jag ser framåt till mitt nästa besök i Stefan Erikssons galna värld.
Så jobbar vi med nyheter