<I>En ny bok:</I> Självupptagen Myrdal - då är han som bäst
JAN MYRDAL Gubbsjuka Leopard
Jan Myrdal, vid besöket i Finspång i under sommaren. FOTO: MARTIN ROTH
Foto:
Detaljrikt skildrar han kroppens förfall och berättar om rädslan att dö som pappa Gunnar, oförmögen att ta hand om sig själv, hänvisad till en vårdapparat som inte fungerar.
Nu vill ju den här gubben hålla flaggan högt och vill knappast medge att han har dödsångest. Men sanningen är att dödsångesten lyser i texten. JM har ju alltid varit benägen att skriva om sin ålder, ofta har det uttryckts i hur många projekt han har kvar, hur många böcker, hur många resor. Men det är klart att det i själva verket alltid också handlat om oron för att åren går mot ett obönhörligt slut.
Han gör klart att han har för avsikt att ta sig av daga om han märker att alzheimer, eller någon annan liknande åkomma, är på väg.
Precis som hans förebild morbror Folke gjorde. Folke stod honom närmare än hans egen far, nästan lika nära som farfar, författarens verkliga manlige urbild.
De gamla konflikterna med föräldrarna finns med som klangbotten även när gubben ska beskrivas. Ett föräldrauppror som pågår in i ålderdomen. Det är såklart egocentriskt.
Men Jan Myrdal är som bäst när han är självupptagen. Gubbsjuka är i högsta grad släkt med tidigare volymer som Samtida bekännelser, Barndom, En annan värld, Tolv på det trettonde, När morgondagarna sjöng, och Maj - en kärlek.
Just de böckerna i hans stora produktion är säkert de som läsare lär återkomma till, därför att det brinner en eld i de texterna.
De tjocka reseskildringarna, t ex, åldras snabbt. Det blir till slut så uppenbart att han varit helt usel som analytiker.
Trots att det var just i den sportgrenen han var stjärna för trettio år sedan. Men nu inser de flesta att han oftast inte såg någonting under sina resor, bara det han ville se.
Känslorna, sympatier och antipatier, har alltid fått styra.
Han vill kanske gälla för att vara en intellektuell som alltid kritiskt skärskådar världen. Men han är ju framför allt mycket känslosam.
I berättelsen i Gubbsjuka om hundar som han haft och som dött kommer alla känslor upp till ytan och han tycks mena att gamla Florry faktiskt begick självmord. Det är en lysande text.
Precis som mycket annat i den här boken. Gubbsjuka i ordets gängse betydelse handlar det inte om, även om han också skriver om sexualiteten. Om hur han är emot prostitutionen, men inte avvisar porren.
Det är Jan Myrdals öde att vara ättling till två världsberömda politiker och vetenskapsmän, och hans uppväxt är verkligen ovanlig.
Det är med en inside-story från denna udda överklassmiljö som han skriver in sig i den svenska litteraturhistorien.
Så jobbar vi med nyheter