<i>En ny bok</i> Östersjön - ett Dödens hav till 1945
CLAES-GÖRAN WETTERHOLMDödens hav Östersjön 1945Prisma
Anthony Beevors bok om Berlin, Michael Tamanders bok om "Slaget av Västeuropa", Niklas Sennertegs "Stalins hämnd" med mera, alla ger en nyttig inblick i kriget från andra sidan. Nobelpristagaren Günter Grass väckte nyligen stort intresse med romanen, "Im Krebsgang", om sjökatastrofen med Wilhelm Gustloff, som inte ens många tyskar visste mycket om. Nu kommer Claes-Göran Wetterholm med en sammanfattning av fyra tragedier av ofattbara mått, alla inom några veckor 1945 i Östersjön, som tog minst 25.000 liv.
Författaren tar oss steg för steg genom den röda armens kniptångsrörelse som orsakade den stora flyktingströmmen mot Östpreussens kuststäder. Sjövägen var den enda utväg. Hitler hade hitintills betraktat själva Östersjön med lugn. Ett effektivt tysk-finskt ubåtsnät tvärs över finska viken hade stängt in ryska ubåtsflottan. Men sedan finnarna undertecknade vapenstilleståndet i september 1944, ändrades läget drastiskt. Snart jagade ryska ubåtskaptener febrilt efter ära och medaljer i en intern tävling om vem som kunde döda flest tyskar.
<b>Wilhelm Gustloff</b>
Kryssningsfartyget Wilhelm Gustloff, var av stort värde för nazisterna. En Kraft durch Freude (Kraft genom glädje) flaggskepp, besökte Stockholm för Lingiaden 1939. Den 30 januari 1945 hade hon registrerade minst 6050 desperata flyktingar, soldater och flottister ombord, fast vakterna kunde inte hålla tillbaka strömmen av vettskrämda människor och det stuvades in många, många fler. Skeppet hade två kaptener som var oense om det mesta: den verklige kaptenen Petersen samt den högre i rang, örlogskapten Zahn, samt två underkaptener. Detta ledde till olika viljor och gräl om taktiken, hastigheten, bästa tiden för avresan osv.
Skeppet träffades av tre torpeder kl. 23.08 och började sjunka en minut senare. Wetterholm beskriver de fruktansvärda scener som följde och det är ingen läsning för en svag mage. Flickor i lottakåren skars till döds av flygande flisor från sönderslagna flaskor från ett intill liggande spritförråd som en av torpederna träffade. Andra flickor drunknade som råttor i simbassängen som hade varit deras liggplats. Panikslagna människor kämpade mot varandra om de otillräckliga livbältena, en del soldater sköt sig till dem.
De flesta föräldrar såg till att barnen fick på sig ett livbälte, bara för att för sent upptäcka att de var avsedda för vuxna. Samtliga små barnkroppar vände upp och ner i havet och drunknade
<b>Steuben</b>
Den 10 februari 1945 var det dags igen. Minst 4.260 människor, därav 2.800 skadade, fanns ombord skeppet Steuben när hon torpederades och försvann med fören först. De flesta dog inne i skrovet men en del dog när de föll mot utskjutande delar eller frös ihjäl i det 4-gradiga vattnet.
Skeppet Goya var en del av bytet från tyska ockupationen av Norge. Den 16 april träffades skeppet av två torpeder och bröts i två delar, som försvann i djupet med ca 7000 själar.
<b>Arcona</b>
Den mest tragiska händelsen av alla hände strax före krigsslutet och förorsakades direkt av själva befriarna, engelska RAF! Tyska SS vill till varje pris förstöra bevisen på sin grymhet. Därför stuvade de upp till 10.000 fångar i omänskliga förhållande, mot kaptenens vilja, på ett f.d. lyxskepp Cap Arcona. I tron att det var ett trupptransportfartyg, bombade RAF båten på redden utanför Neustadt. De flesta ombord brann inne. Det var så pass nära krigsslutet att engelska trupper tog Neustadt och deltog i de hopplösa räddningsförsöken.
"Dödens hav" är en skakande läsning men en bok som alla borde läsa. Wetterholm har gjort en ovärderlig insats i sjökrigshistoria och måste gratuleras, trots de sömnlösa nätter som han ha förorsakat recensenten.
Så jobbar vi med nyheter