<I>En ny bok</I> Nytt irländskt ljus över James Joyce
EDNA O´BRIEN James Joyce övers. Eva M Ålander
James Joyce på promenad i Dublin. FOTO: PRESSENS BILD
Foto:
Jag tycker nog att hon lever upp till förväntningarna också. Det är en liten välskriven bok som helt klart ger inblickar i Joyce universum och förklarar varför livet blev som det blev, och varför han skrev så märkliga böcker, som så kom att skaka om den litterära världen.
Joyce har ju i decennier varit i händerna på litteraturvetarna som girigt kastat sig över hans verk och analyserat sig blåa över besynnerliga ordlekar och associationer.
Det finns vittnesbörd om att författaren själv hånflinande sagt sig ha haft precis just det som avsikt. Den bland litteraturvetarna erkända biografin över James Joyce är Richard Ellmans praktverk från 1959, på nåt i stil med 900 sidors genomgång av en man och hans konst. Också Edna O´Brien erkänner Ellman som Joyce "levnadstecknare".
O´Brien har inte alls de ambitionerna, men helt visst andra. För forskarna ger det nog inget nytt. Men vi, den läsande allmänheten, bjuds på en initierad biografi där O´Briens bakgrund gör att ljuset möjligen kommer in ifrån ett nytt håll; legenden belyst av en modern irländsk kvinna. Det är inte överraskande två omständigheter som hon återkommer till och försöker förstå. Hur var egentligen hans förhållande till Irland - och hur var hans förhållande till kvinnor?
<b>Osminkade detaljer</b>
Så vi får veta de osminkade detaljerna som innebär att han lämnar hemlandet och aldrig återvänder. Men visst älskade han Dublin:
- För mig kommer det alltid att vara den främsta staden i världen, sa han.
Det är underligt att han inte ligger begravd där. Han står där som staty och turistmyndigheten missar inget tillfälle att fixa till olika slags jubileer och guidade turer. På 1950-talet gjorde Samuel Becket ett försök att få Joyce i irländsk jord. Men schweizisk byråkrati och irländsk religiositet komparerade inte så väl. Han hade ju skrivit dåtidens mest avancerade sex-skildringar och fått sina verk förbjudna, så begravningsbyrån i Dublin ville inte befatta sig med hans "orena kvarlevor".
Kvinnosynen då? O´Brien skildrar ingående hans flitiga bordellbesök, men försvarar honom samtidigt med lidelse.
Han satte Ibsen högre än Shakespeare och hyllade framför allt "Ett dockhem".
Nora var en av hans stora hjältinnor. I en artikel om pjäsen säger han att Ibsen tar upp "den viktigaste revolutionen av alla, den om förhållandet mellan män och kvinnor".
O´Brien går emot Marilyn French och Kate Millet som djupt kritiskt skrivit om Joyce syn på det andra könet. När Millet skriver att Joyce deltog i kulten av "den primitiva kvinnan" svarar Edna O´ Brien att " om han skildrade kvinnor som sexuellt primitiva var han mer förutseende än någon vare sig före eller efter det".
Sådan är hennes stil, rakt på sak och med en egen avsikt. För vetenskapsmän som analyserat "Finnegans Wake" fram och tillbaka, är kanske det här inte förstahandsvalet av biografi.
Men för de många som uppskattar "Dublinbor" och "Porträtt av författaren som ung", och som kämpat med "Odysseus" är det här en biografi väl värd att läsa.
Så jobbar vi med nyheter