<I>En ny bok</I> Mytoman - men mördare?
JANNE MATTSSON Gåtan Thomas Quick Leopard
<b>Sanning?</b>
Efter att ha läst Janne Mattssons bok så förstår jag varför advokaten agerar som han gör, han måste ju följa sin klient, men är det sanningen som blottläggs?
För att ta det från början så berättar alltså Thomas Quick om de mest hemska övergrepp som någonsin en människa kan utsättas för. Aborterade foster som han konfronteras med som barn, sexuellt utnyttjad av både mamma och pappa, det finns inga gränser för vad han tvingas uppleva under sin uppväxt.
Nu inser också Janne Mattsson att det här kan vara på marginalen av vad som kan vara trovärdigt, han håller det som en möjlighet att Quick fantiserar. Hans syskon märkte ju inget av allt det där.
<b>Som Myrdal</b>
Men Mattsson jämför med familjen Myrdal, där ju Jan och hans systrar har helt olika barndomar att berätta om. Vilket ju faktiskt är poängen i Jan Myrdals bok, det är just hans barndom. Problemet är att Quicks barndom tycks hämtad ur en skräckfilm, vi kan inte riktigt associera till något annat än vad vi sett på amerikansk film, men visst kan verkligheten likna en rysare.
Varför, frågar sig författaren, tror vi utan vidare på seriemördare i USA, men misstror företeelsen här hemma?
<b>Serieerkännare?</b>
Författaren argumenterar mot dem som menar att Thomas Quick inte är en seriemördare - utan en serieerkännare. Någon teknisk bevisning finns visserligen inte, men Mattsson menar att det finns så mycket annat som gör att det är ställt utom allt tvivel att han är skyldig.
Att mannen är komplett galen och en pedofil som inte väjer för våld förefaller troligt. Mördare eller mytoman är alltså frågan.
Men vad hindrar att en mördare också är mytoman ? Han vill vara bäst på att vara värst, därav denna egendomliga skrytsamhet. Kanske är han skyldig till något av alla mord han erkänt, men borde det inte i åtminstone något fall finnas något som binder honom till offer eller brottsplats? Något han tagit från offret, något som verkligen var ett bevis. Mattsson är övertygad, men jag tvivlar fortfarande.
Det värsta är att det finns brottsoffer som plågas av ovisshet. Mattssons bok lär inte ge någon lindring. Det är en biografi om en sargad själ, läst så ärr den helt klart intressant. Vad gäller slutsatserna bör man nog komplettera med andra infallsvinklar.
Så jobbar vi med nyheter