<I>En ny bok:</I> Motståndet mot märkesmakten
NAOMI KLEINNo LogoOrdfrontÖversättning: Lillemor Ganuza Jonsson & Tor Wennerberg
Frågan är om inte boken är alldeles för sent ute i dessa post-Barnevik dagar? Om vi sätter svarta globaliseringshattar på alla penningsugna kapitalister, the bad guys, vilken hatt sätter vi då på alla dem som vi trodde var the good guys? Skattefinanserade Samhall, som lurar egna handikappade anställda på arbete genom att beställa arbete i Estland? Rosengrens varmt rekommenderade aktiebolag, Telia, som skattefuskar - förlåt - skatteplanerar, med våra pengar i Holland? Vore det inte bättre att den svenska asfaltkartellen tvingades att möta konkurrens från en globaliserad firma i stället? Skattebetalarna blir lurade i vilket fall som helst.
Ett varningsord till alla blivande författare! Efter 11:te september 2001 bör termen Ground zero inte användas så lättsinnigt som här, om man vill behålla läsarintresse.
Jag vill så gärna hålla med författaren om mycket i hennes resonemang mot glupska företag men, för det mesta, finns det en gnutta tvivel hos mig. Till exempel, mina barnbarn älskar McDonalds! Jag nekar på det bestämdaste att de bara är simpla offer för reklam. De anser att sådan onyttig mat är god! Punkt slut. Kleins användning av fraser som "McDonalds-torterade kycklingar" och "hamburgare som kryllar av kolibakterier" smakar mer sensationsmakeri än faktabaserad argumentation.
Kleins uppmuntran av ännu mer protesterande - och ful - graffiti ogillar jag starkt. Kleins förakt för affärsvärldens censur av låttiteln "Rape me"! (Våldta mig!) är ingenting jämfört med mitt förakt för hennes lättsinniga försvar för samma titel. "Funky shit" och "Smack my bitch" borde inte heller ha sett dagens ljus, utanför den kloak i vilken titlarna krystas fram. Freud skulle säkert ha hittat mycket studiematerial i hennes bok!
Texten i boken är svårläst och påminner ofta om det pseudointellektuella svammel som går under namnet konstkritik i en del tidningar. Vad sägs om följande? (om Virgins Richard Branson): "Alltid sniffande efter doften av cool är de heltidsanställda professionella tonåringar, men till skillnad från de verkliga tonåringarna har de ingenting som distraherar dem i den balla jakten på det ballaste: inga läxor, ingen pubertet, inga examina eller utegångsförbud."
Och vad, i Herrans namn, betyder, "den subtila balansen av certeausk mittemellanhet" när kulturbranschens fyrahundrakilosgorilla propsar på att få sitta bredvid oss i tevesoffan och hänger med oss ut på våra ironitrippar till shoppinggallerian"? Har Ordfront inte läst texten före publiceringen?
Översättningen var tydligen svår. Lillemor Ganuza Jonsson byts ut mot Tor Wennerberg för kapitel 15-18, utan någon angiven förklaring. Engelska outsourcing är använt flitigt i svenska språket numera, men outsourcad behöver inte ersätta outsourced väl? Waif me (gör mig föräldralös!) är definitivt inte stöt bort mig. En Heinzprodukt heter pickles, och inte pickels om jag får be! Frihandelszon bör inte förkortas till Frizon. Redan vid innehållslistan hajade man till inför No Logo översatt till Utan logga och pluralis logos blev loggor! Logo, (Ord) är i detta fall en förkortning för Logogram, och betyder "ett tecken som representerar ord". Ordet logomani, som tyvärr saknas i boken, betyder däremot sjukligt okontrollerbart ordbruk, men det är uppenbarligen mera ett problem för författaren, Naomi Klein, än för den stackars översättaren.
Så jobbar vi med nyheter