<i>En ny bok</i> Med livet som vapen
CHRISTOPH REUTERMed livet som vapenHistoriska mediaÖversättning: Andrea Resch
En ?vanlig? attentatsman behöver planera hur man bäst når kontakt med de tilltänkta offren, hur man utför själva illdådet och slutligen hur man kommer därifrån med livet i behåll. En självmordsbombare kan koncentrera sig på den första och andra delen men strunta blankt i det där med lyckad flykt. En flykt är ett misslyckande. En del av poängen med massmördandet är att få maximal publicitet och då är döden en nödvändig del av operationen.
Jag trodde länge att en typisk självmordsbombare tillhör en liten skara omogna, religiösa fanatiker. Kanske outbildade, sexuellt oerfarna pojkar som gärna vill komma till de utlovade 72 jungfrurna i himmeln. Kanske fattiga som faller för den forna frestelsen från Saddam, med löfte om stora belöningar till den kvarlevande släkten, ett slags makabert försäkringsbrev. Efter genomläsning av boken måste jag revidera min uppfattning.
I denna fanatiska skara finns visserligen oerfarna pojkar men desto fler gifta män eller pojkar med normala sexuella vanor. Gruppen som utförde Twin Tower- massakern inkluderade både alkohol- drickande pornografi-läsare och celibat- nykterister. De hade alla en sak gemensamt. Som Bin Laden sade, ?Västerlänningar älskar livet men vi älskar döden?.
Nu när israeler kontrollerar alla män vid vägspärrar för misstänkt bälte runt kroppen har en ny komplikation dykt upp. Kvinnliga fanatiker, med samma hatfyllda motivation som männen, har börjat agera levande bomber.
Man kan tänka sig reaktionen i världen om Israels manliga soldater började kroppsvisitera kvinnor i jakten på explosiva vapen. Också i andra länder har kvinnor visat sig vara bättre än män i målmedvetet dödande. Rajiv Gandhi sprängdes av en kvinnlig medlem av Sri Lankas befrielserörelse. I Tjetjenien dödades en högt uppsatt rysk general av en kvinnlig bomberska.
Bombernas effektivitet i Israel beskrivs i detalj, tillsammans med hur specialförband får jaga kroppsdelar, hårtussar, tänder, köttremsor och dylikt i försök till identifiering. Ju fler som lemlästas eller dödas ju ?bättre? resultat. Att en bomb dödade en blandad skara av sju israeler, samt tre palestinier (!), fem rumäner och en fransk turist gör ingenting. Bombaren firas som en hjälte av både sina välmående ledare i sitt trygga gömställe och sina stolta släktingar, i alla fall utåt i sistnämnda fallet.
Självmordsbombarnas försvarare påstår att man blir tvingad till dådet av fienden. Men varför kan i så fall en bombare i Sri Lanka och (oftast) i Tjetjenien endasst välja militära eller politiska mål, men arabiska attentatsmän väljer maximala antalet civila?
Det är en skakande läsning om självmordsbombarna som presenteras i denna bok och alla borde läsa den och begrunda. Om man inte delar åsikten, religionen, politiken med en genomhatisk grupp, då kommer döden som påföljd. Detta är dagens hot. Morgondagens hot kan mycket väl komma från fanatiska veganer, pälsdjursförsvarare, polishatare eller vilka åsiktspådrivare som helst. Bara tillräckligt hat och en förvriden tro behövs för att få en obalanserad person att bokstavligen krevera av ilska.
Så jobbar vi med nyheter