<I>En ny bok</I> Magen säger till när historien håller...
Konsten att berätta en historiaAnders SundelinOrdfront
Det måste finnas en personlig röst i allt berättande, säger Sundelin själv i inledningen, antingen vi skriver romaner eller reportage, berättar roliga historier eller spelar teater. Folke Isaksson håller med: Jag skriver inte om trädet utan om min upplevelse av trädet. Och tecknaren Stig Danielsson säger: Jag ritar inte av det jag ser utan det jag ser.
De flesta menar att människan är alla berättelsers grundmotiv. Gary Smith skriver idrottsreportage, men de handlar om människor, idrotten är bara den scen de uppträder på. Låtskrivaren Kjell Höglund påpekar att Taube, Bellman och Cornelis har ett persongalleri, man lär känna deras personer. Lars Molin menar att det inte räcker med en massa action, det är personerna som är det viktiga. Och man måste gilla även de vidriga människor man skriver om.
På scenen är berättandet ytterst personligt. Ewa Fröling gjorde Sjörövar-Jenny till Tolvskillingsoperans medelpunkt på Dramaten 1989 - hon gillar inte alltför detaljerad regi, vill skapa sin roll själv, berätta på sitt eget sätt.
De flesta av bokens medverkande jobbar med språket. Novellisten Åke Smedberg varnar för klyschor. Inte kallt som is, inte mörkt som en kolkällare. Majgull Axelsson tycker att skönlitteraturen ger språket spelrum: Man kan kasta könsord omkring sig, det är befriande.
Ulla Roseen berättar om översättaren som måste gå in i författarens själ och känna hur författaren kände när han skrev. Dostojevskij visste inte att hans böcker skulle läsas hundra år senare och dessutom i andra länder. Hon måste göra honom begriplig för dagens publik. Dessutom på en svenska som förändras. Översättningarna åldras fortare än originalet.
Intervjuaren Anders Sundelin imponerar boken igenom men kanske allra mest i samtalet med översättaren Ulla Roseen. Han citerar tidigare översättningar av Dostojevskijs böcker och jämför med hennes ordval och ger oss en inblick i de ytterst känsliga nyanser som gör översättandet likvärdigt med författarskap.
En intressant fråga är vilken utbildning olika uttrycksformer kräver. Konstnären Stig Danielsson anser målarskolan viktig, där får man träffa andra. Och museer, där får man se traditionen.
Det kan jämföras med Folke Isakssons råd till den som vill skriva: Läs mycket! Alltså: Lär genom att uppleva litteratur!
Det har inget med rent tekniska kunskaper att göra. Folke Isaksson tänker aldrig på versmått när han skriver lyrik. Kjell Höglund säger att musiker han spelar ihop med kan diskutera harmonier, men de kan inte göra melodier!
Majgull Axelsson följer inga aristoteliska regler om början, mitt och slut - hennes Aprilhäxan ser inte ut som bästsäljare brukar göra, hon växlar ohämmat mellan berättarperspektiven.
En viktig fråga är vilka referenser man kan vänta att mottagaren har. Lars Molin säger att man inte längre kan anspela på Bibeln, den känner dagens unga inte till.
Ståuppkomikern Ronny Eriksson vet att en historia alltid är bra där den lille mannen snuvar storföretag och myndighetspersoner. Moderater kan han inte driva med för dom känner han inget för. Men sossarna häcklar han gärna för dom gillar han i grund och botten.
-Sossarna är dom enda som kan regera det här landet, synd bara att dom inte har en politik att regera med också.
Majgull Axelsson har samma grundinställning till partiet:
-Något tål dom att skrattas åt, men mera hedras ändå. Sverige 1980 var det mest jämlika samhälle vi sett under dom senaste tusen åren.
Boken innehåller inte så många konkreta råd. Man får dra slutsatser av de medverkandes erfarenheter. Bli inte förkrossad om du blir refuserad. Vår kanske bäste novellist, Åke Smedberg, refuserades överallt i början. Peter Englunds bok Poltava avvisades av Bonniers och sålde sen i 248000 ex.
Den vanliga frågan hur man ska börja en berättelse avfärdas av Claes Hylinger: -Man kan börja hur fan som helst, bara man känner i magen att det är rätt. Lars Molin säger att ett TV-manus måste vara bra på de tio första sidorna, för längre orkar inte producenten läsa.
Att sluta en berättelse lär Anders Sundelin själv ut: Det gäller att sätta punkt i tid.
Så jobbar vi med nyheter