<I>En ny bok:</I> Lantmätare Arosenius berättar
En flyttfågels ödenRed. Kerstin SandbergFrån Nord till Syd, Öst till Väst, officer och fältmätare under 1800-taletFöreningen Gamla Norrköping
Fältmätaren Jacob Fredrik Neikter Arosenius föddes vid Gamla torget i Norrköping 1809. Trots en del allvarliga sjukdomar som drabbade honom, bland annat reumatisk feber, levde han till 1890. Som tur för oss efterkommande Norrköpingsbor, skrev han en skildring över sitt flackande liv, kors och tvärs i Sveriges rike, som ger oss en fascinerande inblick i 1800-talets vardagsliv.
Det är fil.dr. Kerstin Sandeberg i Föreningen Gamla Norrköping som har redigerat dessa hittills opublicerad manus och också gjort bildurvalet. De mesta illustrationerna är Arosenius egna skisser och målningar. Som fältmätare och kartograf var förmågan att rita och måla en absolut nödvändighet innan kameran hade uppfunnits.
Vad som kan intressera Norrköpingsläsarna mest är hans skildring från barndomsstaden med omgivningar. I synnerhet Kvillingeborna känner igen hans beskrivning om sommarvistelserna vid Ettorp (nuvarande Ättetorp) och hans vandringar vid Hults Bruk och Jacobsdal. Hans far var testaren Carl Fredrik Arosenius, så på köpet får vi insyn i dåtidens industriella expansion i stadens centrum. Genom hans flitiga iakttagelser får vi också en glimt av Gusum, Grensholm, Mem och Sävstaholm.
Från Ronneby till Lappland, från Stockholm till norska gränsen, var det inte många hörn och skrymslen som undkom hans nyfikna ögon. Dåtidens seder och bruk i mat- och logiförhållande för en resande får färg och liv avhans ibland humoristiska kommentarer. Man får en känsla av att han var lätt att ha att göra med.
Fullt så nöjd med hans närvaro var nog inte värdinnan när han omedvetet drog med sig rödsot till stugan och bondfamiljens som blev smittad. Fast hon teg diplomatiskt "ehuru båda hennes barn under tiden fingo rödsoten, antagligen smittade av mig, undvek hon att nämna detta för mig ända till dess faran var överstånden och barnen började tillfriskna".
Arosenius fick ligga kvar en månad eftersom hans sjukdom utvecklades till reumatisk feber. Bättre tur hade han under koleraepidemin som drabbade landet 1835. Arosenius och hans skjutspojke fick sitta i karantän innan de släpptes in i vissa städer, till exempel Borås. Hemstaden Norrköping, släppte in honom först när han visade upp belägg för att han var smittfri. Efter några dagar i hemmet besökte han en misstänkt kolerasjuk kollega i Åby och först efter intyg från Åby gästgivare att han aldrig varit i närkontakt med den sjuke, kunde han åka hem.
Han såg mycket av historiskt och socialt betydelse under sina resor. Göta kanals invigning, en eldsvåda i Norrköping, vargjakt i Småland och revolutionsliknande kravaller i Stockholm. För att skapa lugn i huvudstaden, räckte det med att rikta kanoner mot pöbeln får vi veta.
En järnvägsresa i Tyskland beskrivs med förundran av vår evigt nyfikne resenär. Inte så historiskt betydelsefullt men av intresse är hans redogörelse av strapatserna i Lappland. När han klev ur sängen en kall dag hade hans skor frusit fast vid golvet. Ibland fick han bygga en koja och övernatta utomhus, vilket inte var så rogivande då vargarna ylade omkring kojan hela natten.
Hela boken ger en bild av en noggrann, humoristisk, kunskapstörstande man över vilken Norrköping kan känna sig stolt.
Kerstin Sandberg är att gratulera.
Så jobbar vi med nyheter