<I>En ny bok</I> Kvinnligt öde i tyska Sydvästafrika
ANDRÉ BRINKPå andra sidan tystnadenForum
Året är omkring 1900. Hanna är mestadels uppväxt på ett strängt barnhem i Bremen med vissa avbrott för korta perioder hos fosterföräldrar av varierande slag. En del är lika grymma och förnedrande som barnhemsprästen och föreståndarinnan. Hon möter ett visst mått av mänsklig värme hos en schackspelande familjefar, men övergrepp och slit verkar vara hennes normala tillvaro.
Hon får chansen att segla till Tyska Sydvästafrika med en bråkig skara kvinnor, som alla är avsedda som "sällskap" för kolonisterna, i eller utanför äktenskap. På tågresan från hamnen till Windhoek blir hon brutalt utnyttjat av en tysk officer. Hennes våldsamma motstånd straffas hårt genom stympning av tungan, könsdelar och bröstvårtorna. Därefter transporterades hon, tillsammans med andra oönskade och odugliga kvinnor, till ett fängelselikt kloster i öknen. Hon rymmer därifrån sedan hon bevittnat ännu en massvåldtäkt, genomförd av de tyska soldaterna. Hon slår först ihjäl deras pedofiliska officer, vilket måste vara en av de få glädjestunderna i hennes bistra liv. Detta blev hennes första mord i en blodiga kampanj att söka hämnd.
Som man förstår är denna bok ingen rekommenderad läsning för en söndagsskolefröken, om inte sagda fröken hyser hemliga sadomasochistiska tendenser, förstås. Då passar boken perfekt. Här finns barnhemspräster som "kontrollerar" om småflickor har syndat. Här finns incest på en tioårig flicka, utförd av hennes far och två bröder. Här finns påtvingade köp av sexuella tjänster från utpressade barnhemsflickor. Massvåldtäkter hör till vardagen.
Hustrun till en missionär sticker elegant ett spjut genom en drogad soldats hjärta. En man blev kastrerade, pryglad och utsatt på en myrstack. Eftersom dessa vidrigheter tydligen inte räcker till för författaren, blir han senare flådd levande. Men nu rycker läsaren på axlarna. André Brink har tagit till storsläggan så ofta att känslorna är bedövade.
På bokomslaget står "ett porträtt av en kvinnas kamp för ett värdigt liv". Man kan fråga sig hur mycket värdighet som kan vara kvar i hennes liv efter stympningen av könet, tungan och brösten?
En klen tröst är att mannen som utförde stympningen också förlorade sin värdighet när hon bet av hans manlighet.
Bokens vackra omslag, "Kvinna med papegoja" av Gustave Courbet, har absolut inget samband med det hemska innehållet i boken, så vitt jag kunde se. Om papegojan hade ersatts av en asgam, möjligen?
Översättaren, Inger Johansson, har gjort ett bra arbete under de äckliga förhållanden som texten erbjudit. Hon har min sympati. Det är visserligen svårt att backa ur ett kontrakterat projekt, men vi får hoppas hon hade tillgång till tabletter mot kväljningar.
Så jobbar vi med nyheter