Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

<I>En ny bok:</I> Individuella upplevelser från första världskriget

IAN OUSBY
Vägen till Verdun. Frankrike och första världskriget
Översättning Johan Erséus
Norstedts

Kultur och Nöje2003-05-20 00:00
När man står på höjderna ovanför den strategiskt viktiga franska staden Verdun och blickar norrut över slätten som sträcker mot Luxemburg och den dåvarande tyska gränsen, förstår man det militära värdet av utsiktsplatsen. Men man kan aldrig förstå att värdet satts så högt i människoliv. Nästan en halv miljon franska och tyska soldatliv var priset som betalades. Eller en tiondel av alla stupade i hela första världskriget. Försök föreställa hur många döda som inryms i dessa siffror. World Trade Center katastrofen 150 gånger om! Men de 3 000 vid Twin Towers dog utan förvarning, ovetande om att deras liv skulle sluta så abrupt. Verduns 450 000 offer dog mellan februari och december 1916 i ett orkestrerat slag.
Man får inte läsa denna bok i tron att Ian Ousby beskriver slaget vid Verdun i detalj. Istället får man individuella upplevelser från de som deltog. Själva slaget beskrivs i förbigående, mer som en kuliss till hur människor snarare än generaler upplevde slakten. En stor del av boken förklarar den historiska bakgrunden till Verdun, från den förnedrande förlusten av Alsace efter nederlaget mot Bismarcks Preussen 1871, genom Dreyfus affären upp till den dåliga politiska och militära förberedelsen inför det tyska hotet.
En del av berättelsen är nästan komisk i sin tragik. Det "ointagliga" fortet Douaumont togs av en tillfällig tysk patrull, till sin egen överraskning. De klättrade in genom en lucka till det obevakade fortet. Med Gallisk logik hade franska försvarare ansett att eftersom det var ointagligt, behövde de inte spilla tid med bevakning.
Komedin fortsätter. Den djärva patrullsergeanten skickade omedelbart efter förstärkningar, som rusade fram. Något senare dök en tysk officer upp. Gissa vem som fick äran och berömmelsen för fortets erövring? Rätt gissat! Den senkomna officeren.
I inledningsfasen av slaget, efter en intensiv artilleribeskjutning av en viktig försvarspunkt, rymde de få överlevande franska soldater förståeligt nog i panik. När de nådde sina egna stödlinjer bakom fronten, blev trupperna som väntade där skrämda och flydde, de också. Hur skulle dessa stödtrupper förklarar sin förnedrande flykt? Jo, man spred uppgifter om hur de listiga tyskarna hade klätt ut sig som franska soldater innan de anföll de modiga men laglydiga franskmännen, som inte vågade skjuta på sina identiskt klädda angripare...
Lustigt nog finns det en historisk förbindelse mellan Verdun och Vikbolandet. I kriget i Pommern, 1806, blev nästan hela Kungliga Andra Livgrenadjärs Regementet tillfångatagna vid Lübeck, (av sin framtida konung Bernadotte!). De marscherade hela vägen ner till Metz och arbetade och dog i trakterna inte långt från Verdun. En officer, G A Adelsvärd, gifte sig i den närliggande Longwy och stannade kvar i Frankrike. Av de 61 krigsfångarna i Vikbolandets kompani överlevde endast 33.
Översättningen verkar skickligt gjord. En anmärkning är att under raden "en stupad soldat i minuten under de tio månader som slaget varade" står siffran 700.000. Enligt mina beräkningar skulle det vara ca 440 000. Kusligt nog, men mera samstämmigt med historia.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!