<I>En ny bok:</I> Individuella upplevelser från första världskriget
IAN OUSBYVägen till Verdun. Frankrike och första världskrigetÖversättning Johan ErséusNorstedts
Man får inte läsa denna bok i tron att Ian Ousby beskriver slaget vid Verdun i detalj. Istället får man individuella upplevelser från de som deltog. Själva slaget beskrivs i förbigående, mer som en kuliss till hur människor snarare än generaler upplevde slakten. En stor del av boken förklarar den historiska bakgrunden till Verdun, från den förnedrande förlusten av Alsace efter nederlaget mot Bismarcks Preussen 1871, genom Dreyfus affären upp till den dåliga politiska och militära förberedelsen inför det tyska hotet.
En del av berättelsen är nästan komisk i sin tragik. Det "ointagliga" fortet Douaumont togs av en tillfällig tysk patrull, till sin egen överraskning. De klättrade in genom en lucka till det obevakade fortet. Med Gallisk logik hade franska försvarare ansett att eftersom det var ointagligt, behövde de inte spilla tid med bevakning.
Komedin fortsätter. Den djärva patrullsergeanten skickade omedelbart efter förstärkningar, som rusade fram. Något senare dök en tysk officer upp. Gissa vem som fick äran och berömmelsen för fortets erövring? Rätt gissat! Den senkomna officeren.
I inledningsfasen av slaget, efter en intensiv artilleribeskjutning av en viktig försvarspunkt, rymde de få överlevande franska soldater förståeligt nog i panik. När de nådde sina egna stödlinjer bakom fronten, blev trupperna som väntade där skrämda och flydde, de också. Hur skulle dessa stödtrupper förklarar sin förnedrande flykt? Jo, man spred uppgifter om hur de listiga tyskarna hade klätt ut sig som franska soldater innan de anföll de modiga men laglydiga franskmännen, som inte vågade skjuta på sina identiskt klädda angripare...
Lustigt nog finns det en historisk förbindelse mellan Verdun och Vikbolandet. I kriget i Pommern, 1806, blev nästan hela Kungliga Andra Livgrenadjärs Regementet tillfångatagna vid Lübeck, (av sin framtida konung Bernadotte!). De marscherade hela vägen ner till Metz och arbetade och dog i trakterna inte långt från Verdun. En officer, G A Adelsvärd, gifte sig i den närliggande Longwy och stannade kvar i Frankrike. Av de 61 krigsfångarna i Vikbolandets kompani överlevde endast 33.
Översättningen verkar skickligt gjord. En anmärkning är att under raden "en stupad soldat i minuten under de tio månader som slaget varade" står siffran 700.000. Enligt mina beräkningar skulle det vara ca 440 000. Kusligt nog, men mera samstämmigt med historia.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!