Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

<I>En ny bok:</I> Hitlers högra hand i Sverige

BJÖRN FONTANDER
Görings Sverige - en hatkärlek
Carlssons

Göring i Sörmland vid bryggan vid Rockelstad midsommaren 1933. Han hälsar här på unge Egil von Rosen.

Göring i Sörmland vid bryggan vid Rockelstad midsommaren 1933. Han hälsar här på unge Egil von Rosen.

Foto:

Kultur och Nöje2001-08-13 00:00
I min enfald trodde jag att ämnet Hermann Göring hade behandlats så utförligt av så många författare att ingenting nytt kunde berättas om honom. Vad fel jag hade. Genom gedigen forskning bland dagböcker och privata brev har Björn Fontander hittat en hel del nya synpunkter om den man som var Hitlers högra hand. I denna kompetenta sammanfattning av Görings liv är belysningen riktad, för det mesta, från svensk vinkel.

Flygarässet Göring flydde efterkrigs-Tyskland 1919, först till Danmark och senare till Sverige. Sin första landning i Sverige genomförde han på Malmslätt, intressant nog. Han började arbeta som taxiflygare i Stockholm och det var när han råkade flyga hem greve Eric von Rosen till Rockelsta, som han träffade von Rosens svägerska, Carin (född Foch, gift Kantzow ). Carin och Göring blev omedelbart kära i varandra. Hur man än dömer Göring i framtiden, en sak är höjd över allt tvivel och det är hans äkta och livslånga kärlek till den fem år äldre Carin.

Göring hade ett charmerande sätt, i motsats till Carins något träaktiga man, och det dröjde inte länge innan de blev ett samboende par. Hon övergav inte endast sin äkta make Nils utan också sin åttaårige son Thomas. En stor skandal var ett faktum år 1920.
Kärleksparet flyttade till de bayerska alperna och levde i vad som skulle kunna ha varit ett idylliskt förhållande, om det inte hade varit akut penningbrist. Göring sökte bot för denna genom att gå in för politiken. Görings intresse för nationalsocialistiska idéer och hans intensiva samarbete med den karismatiske ledaren, Adolf Hitler, behöver vi inte gå in på här.
Göring blev skottskadad i Hitlers misslyckade "ölhalls-kupp" i München 1923 och kuriöst nog, räddad ur skottlinjen av två judinnor. Detta glömde han aldrig och räddade i sin tur dem båda från sina egna partivänners judeförföljelse genom att skicka dem till Nordamerika. Den sårade Göring och hans Carin flydde först till Österrike, senare till Italien. Det var under denna tid som han blev morfinist. Först efter Hitlers frigivning från fängelset kunde Göring återvända till Tyskland och rädda sin privata ekonomi genom att bli politiker, med alla möjligheter till mutor och korruption som det innebar.

Hans karriär inom partiet till den högsta hierarkin är välkänd. Carin var också en ivrig nationalsocialist, och mycket omtyckt inom partiet, även av Hitler. Hon hade emellertid hjärtbesvär och dog 1931 under en vistelse i Sverige. Hon begravdes på Lovö kyrkogård. Detta passade inte en mäktig pamp som Göring och efter en påstådd gravskändning, grävde han upp sin makas lik och begravde henne åter i sitt jaktpalats, Carinhall. Här fick hon inte heller gravfrid. Hon blev uppgrävd än en gång när ryssarna närmade sig Carinhall!

Görings karriär är välkänd. Vad som var nytt för mig är att han kunde så bra svenska. Att han verkligen gjorde allt han kunde för Thomas Kantzow, Carins son, var också nytt. Görings förhållande till Sverige var en blandning av kärlek och hat. Han uppskattade den svenska naturen och hade många vänner i Sverige. Däremot blev han rasande över "svensk flathet" när Torgny Segerstedt och Karl Gerhard fick friheten att kritisera nazisterna. En gång råkade han säga till en släkting, "Ett så litet skitland som Sverige! Vi trampar ihjäl er om ni bråkar".

Görings dotter i andra giftet, Edda, gav flera intressanta synpunkter på sin far till Björn Fontander, och man måste förstå att hon mer såg en intelligent och generös familjefar än en bisarr partipamp.

Boken ger en bakgrund till Görings självmord i fängelset. Samtidigt får vi information om hans förhållande till flera ledande svenskar, som Bolinder-Munktells Birger Dahlerus, Axel Munthe på Capri, familjen von Rosen, Fredrik Böök, Christian Günther och Kurt Atterberg. Också de svenskar som förtjänar en mera ärorik plats i historien, Karl Gerhard, Torgny Segerstedt och Nils Silfverskiöld.

Av mera privat intresse för mig var avsnittet om nazisternas överfall på den tyska komikern Werner Finck. Jag träffade en mycket rolig och underhållande medarbetare på min schweiziska arbetsplats för några år sedan. Efterforskning gav för handen att han var son till Werner Finck, som hade flyttat till Schweiz efter kriget. Nu vet jag lite mera om hans far.

En bok för alla krigsintresserade att ha i hyllan som referens!
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!