<I>En ny bok:</I> Greider ser hur staten drar sig tillbaka
Göran GreiderFucking SverigeOrdfront 2001
Göran Greider. FOTO: PRESSENS BILD
Foto:
Och funderat. Greiders styrka är att han reflekterar över allt han ser och upplever. Det gör att hans bok inte bara handlar om Dalarna utan om tillståndet i landet och världen.
Sverige blev sent industrialiserat. Städernas människor har kvar sina band till landsbygden. Urbaniseringen är avslutad, trenden vänder, folk flyttar ut på landet. Och det är inte svårt. Om man t ex engagerar sig i någon förening dras man snabbt in i gemenskapen.
Här har jag egna erfarenheter som inflyttad vikbolänning sen mer än tretti år. Gemenskapen är det inget fel på. Mitt främlingskap kommer mest av okunnighet och oförmåga. Jag eldar upp mer ved än jag orkar hugga. Alla försök att odla något misslyckas. Morötterna blir råttpittar och den potatis jag får upp väger alltid mindre än den jag petat ner.
Som intellektuell har jag inte mycket att bidra med när de närmaste bönderna är akademiker och rör sig lika obesvärat med böcker och siffror som med virkeslastare och väghyvlar.
Kanske är det friheten som lockar folk från städerna. Friheten från en miljö där nån annan äger ens bostad och bestämmer om man ska få spika upp en bokhylla eller ha katt. Eller är det - som Greider också antyder - nåt med generna, en längtan det till öppna landskapet, till savannen där människan en gång blev människa.
Greider är nyfiken på allt och alla. Han ser den gamla städerskan som slitit ut sin kropp och knappt har råd att betala för den kommunala städhjälp hon nu själv behöver.
Han talar om Bosnienbataljonen med Dalregementets chef och gör en intressant upptäckt. I svenskbataljonen fanns yrkeskunskap - folk som kunde mura, bygga, utföra nyttiga jobb och självständigt bedöma vad som behövde göras. Amerikanska soldater kunde bara skjuta och lyda order. I en yrkesarmé finns lydnad och dumhet. I en värnpliktsarmé finns kunskap och omdöme. Nåt att tänka på i debatten om det svenska försvarets framtid.
Greider väcker tankar om det mesta. Varför ska Naturvårdsverket med mer än femhundra anställda ligga i Stockholm?
Och vad ska propagandan för ökat småföretagande vara bra för? De flesta småföretag är till för ägarens försörjning och anställer sällan folk. Öppnandet av den tredje pizzerian på en liten ort sänker de två andras standard och speglar vanligen bara en invandrarfamiljs paniklösning mot påtvingad arbetslöshet.
Det mesta i dagens Sverige är präglat av nyliberalism - "ett samhälle där staten alltmer drar sig tillbaka". EU främjar regionerna i syfte att onödiggöra nationalstaten. Sverige går i täten med avregleringar och privatiseringar. Stockholm har blivit den europeiska nyliberalismens huvudstad!
Greider är socialdemokratins klipskaste kritiker efter Tage Danielsson. Men där Tage var skoningslös är Greider försiktig. Det är inte han själv utan ett kommunalråd som får säga att partiet "har fört nästan moderatpolitik sedan vi tog över makten 1994".
På ABF i Gagnef föreslår Greider att FN borde nationalisera de 300 största företagen i världen. Kan vi i längden acceptera dessa transnationella företag med omsättning större än enskilda länders? Där all demokratisk insyn saknas, där beslut kan fattas om hela regioners ödeläggelse. Vi får inte veta hur förslaget tas emot. Greider frågar liksom på skoj.
Det är här man önskar att han visade lite mer styrka. Han har nu nått en unik position. Den här boken lyftes fram på utgivningsdagen 8 januari samtidigt i rikspressen, i radions OBS och i TV:s Kulturnytt, en uppmärksamhet som är få författare förunnad.
Greider förtjänar sin starka position. Men han borde också använda den. Inte för att påverka Göran Persson - det är numera ogörligt - men för att ge oss argument mot den socialdemokratiska moderatpolitiken.
Greider vet vad som borde göras. Det finns antytt i den här boken som i hans övriga skrifter, men försiktigt dolt i ordmassorna och utan klarhet och sammanfattning. Mindre poesi och mer klartext är vad jag skulle önska av Göran Greider.
Så jobbar vi med nyheter