<I>En ny bok</I> Follet - klichéernas mästare
KEN FOLLETTSvarta fåglarÖversättning: Sam J. LundwallAlbert Bonniers
Men motståndsrörelsen har verkligen funnits och Follett har full rätt att skriva om det. En författare av hans kaliber borde kunna undvika alla de gamla klichéerna som gjorde TV-serien så rolig. Han borde kunna förnya genren med friskare vinklingar. Framförallt måste pappan till den spännande romanen "Nålens öga" återigen kunna hålla oss på sträckbänken med en fängslande thriller.
En motståndsattack mot ett viktigt tyskt kommunikationscenter utanför Paris misslyckas totalt. Felicity "Flick" Clairet, engelskan som ledde anfallet, flyr till England där hon mot alla odds organiserar ett nytt försök. Denna gång skall sabotörerna vara enbart kvinnor och de måste vinna inträde med list och inte med ett frontanfall.
Flick samlar ihop en brokig skara kvinnor, envar med de speciella kunskaper som behövs för att utföra uppdraget. Efter ett par dagars träning skickas gruppen till Frankrike och där, mot allt som det förvarnade Gestapo kan åstadkomma i motdrag, kämpar de vidare mot målet. Att man får intrycket att deras insats vann kriget åt Churchill är ursäktlig.
En författare måste töja sanningen för att hålla upp spänningen. Att han korsar sannolikhetens gräns kan man tolerera. Men att han aldrig kommer tillbaka till trovärdigheten är svårare att stå ut med och reducerar kvalitetsnivån till ett kalkonalster från Hollywoods skummaste kvarter.
Flick planerar attacken, får den godkänd, rekryterar flickorna, tränar dem i fallskärmshopp, skjutning, närkamp och sabotage - allt inom sex dagar! Tänk vad hon kunde åstadkomma som näringsminister! Att en av "flickgänget" faktisk är en manlig transvestit och att få av de andra lägger märke till det är minst sagt kuriöst. En annan i gruppen har ett lesbiskt förhållande med en kamrat, hon lyder inte order, använder reskassan för att köpa champagne, talar engelska vid olämpliga tillfällen och äter på samma fina restaurang i staden som tyskarna, visar hur svårt det är att få kvalificerad arbetskraft när den mest behövs. Att en av tjejerna frisläpptes från fängelse där hon satt inne för mord kan man ha förståelse för när man läser hur hon "älskar eller slå ihjäl med samma varma hand", å tjänstens vägar.
Antalet grova klichéer måste ha underlättat översättningsarbetet. Begrunda följande: "Deras offer inte skulle vara förgäves." Hört det förut? Eller "Jag önskar att alla mina män vore så omanliga". ( sa hennes överordnade). När Flick hotades med sexuell tortyr med elchocksstavar, frågade hon, tro mig eller ej, "Vem skulle bli mest förödmjukad av det? Jag, det hjälplösa offret ... eller ni, den som verkligen utför skamligheten?" Jane Austen kunde ha svarat på samma sätt när någon försökte smygtitta på hennes anklar.
Nåja, tänkte jag, Follett kan åtminstone inte sluta en agentroman med den mest utnött klichén av alla, välkänd från cowboyböckerna, "de red bort i solnedgången". Till min häpnad läste jag då sista raden, "Sedan gick alla ut i solskenet."
Sedan flög recensenten ut till toaletten.
Så jobbar vi med nyheter