<I>En ny bok</I> Europas styvbarn ? folken utan stat
INGMAR KARLSSON Europas styvbarn. Minoritetsfolk utan egen stat Wahlström & Widstrand
Vi fick ju lära oss att de fanns efter Sovjets och Jugoslaviens sönderfall. Plötsligt såg vi folken som diktaturerna förtryckt, språken som började talas.
Och fick se hur de gamla oförrätterna, de gamla konflikterna, kom upp till ytan.
Nu fick vi lära oss skilja på slovener och slovaker och möta makedonier, serber, kroater och bosnier.
Några av de folkslag, grannar till oss faktiskt, som Karlsson skriver har vi inte ens hört talas om de flesta av oss. Liver, karaimer, kasjuber. Okända grannfolk för oss svenskar.
Bortglömda bröder och systrar som sorberna, ladinerna, furlanerna och lippovanerna.
Så de som vi tror oss känna till, men som vi egentligen vet så litet om.
Korsikanerna, bretonarna, baskerna, romerna. Korsika besökte jag i somras och jag var på museet som berättade historien. Alla vet att Napoleon var korsikan. Han lärde sig aldrig franska på ett avancerat sätt. Men han var ju centralist och under hans ledning led Korsika under ett hårt militärstyre.
Ändå var korsikanerna stolta över att se sin son styra över Europa.
<b>Baskerna</b>
Baskerna är spännande att läsa om förstås. Med sitt språk som ingen vet var det kommer ifrån.
Ett olöst mysterium i språkforskningen. Ett språk som inte är släkt med något annat.
Kanske är baskerna Europas urinvånare?
I några månader fanns det en baskisk nation med egen flagga, myntväsen och egen armé.
De var under det spanska inbördeskriget. 7 oktober 1936 erkände den republikanska regeringen den baskiska autonomin. Nationen Euskadi utropades i baskernas heliga stad - Guernica.
Genom Picassos mästerverk glömmer vi aldrig hur det slutade.
Under Franco bekämpades allt baskiskt med en oerhörd brutalitet.
Det var inte bara så att det var förbjudet att tala språket. Även baskiska inskrifter på gravstenar avlägsnades t ex.
Författaren följer historien fram till nu och analyserar ETAs nutida hållning.
Han kommer fram till att ETA idag förkroppsligar det Franco stod för; "intolerans och grymhet".
<b>Romerna</b>
Det är alltså inte så att Ingmar Karlsson okritiskt för vidare vad de nationalistiska grupperingarna står för. När han t ex berättar om romerna så gör han tydligt att romernas svaga ställning till en del beror på att de fortfarande svär trohet till sina självutnämnda "kungar". Härskare som håller hov i sina palats och kräver lydnad. Detta har också fört med sig att det inte finns något skrivet standardspråk. De lokala härskarna hävdar att just deras dialekt är den riktiga och det finns nu mellan 50 och 100 dialekter som är svårförståeliga sinsemellan.
Därav följer att det inte finns en gemensam skriven litteratur.
Och heller ingen romsk Martin Luther King, ingen Nelson Mandela.
Förgrundsfigurer har det dock funnits. Yul Brynner var t ex en romsk aktivist. Rita Hayworth förnekade inte sitt zigenska ursprung, inte heller skådespelarna Michael Caine och Bob Hoskins. Charlie Chaplin var för övrigt också av romsk härkomst.
<b>Warhols folk</b>
Läs också om rutenerna - Andy Warhols folk. Ett lite folk i Karpaterna som haft det som författaren kallar "växlingsrikt".
Han exemplifierar med intervjun med en man som gjordes efter andra världskriget:
- I vilket land är ni född?
- I Österrike.
- I vilket land har ni gått i skola?
- I Tjeckoslovakien.
- I vilket land började ni ert yrkesliv?
- I Ungern.
- I vilket land har ni bott senast?
- I Sovjetunionen.
- Ni måste ha flyttat runt en hel del!
- Hurså? Jag har aldrig lämnat min hemstad Munkatchevo i Transkarpatien."
Ingemar Karlsson tillägger att staden idag ligger i Ukraina.
Så jobbar vi med nyheter