<I>En ny bok</I> Ett litet underligt geni i ett trivsamt sällskap
Woody om Allen Med egna ord Samtal med Stig Björkman Alfabeta
Högst upp en scen ur filmen Casino Royale, Woody Allen tillsammans med en okänd skönhet.
Foto:
Första utgåvan kom 1993 och jag skrev om den här i tidningen då. Nu kommer här alltså tolv nya kapitel i en mycket vacker utgåva med många bilder. Ett praktverk i julklapp till Woody Allen-fantasten kanske?
Boken är kronologiskt enkelt uppbyggd. Författaren går igenom film för film med regissören och så talar de om skådespelare, scener, foto - allt. Hela tiden med referenser till andra verk och regissörer i filmhistorien, och för den delen till annat mänskligt liv också, det är ju två intellektuella gubbar som sitter och snackar. Så här förs litteratur och sport, och vad som helst, in i samtalet om en film.
Inte vad som helst kanske. Allen är ju noga med sin integritet. Det är ganska dråpligt när Björkman beskriver vad som händer när skilsmässodramat med Mia Farrow exploderar.
Med anklagelser om incest och kallelser till förhör.
Författaren har en tid bokad på regissörens kontor, men Stig Björkman inser givetvis att det inte kan bli någon intervju i det här läget. Men då ringer Allens sekreterare och undrar om Björkman kan komma till filmskaparens bostad, istället för kontoret, lite senare än avtalat.
Där sitter de alltså hemma hos Woody och talar, som det förefaller, avspänt om film.
Han konstaterar att han tvingats byta Mia Farrow mot Diane Keaton till en huvudroll.
Men hyllar samtidigt Mia som en oerhört stor aktris, inte ett spår av kritik.
Björkman tar upp det här i ett av de nya kapitlen. Filmarens mycket långtgående förmåga att skilja på yrkesliv och privatliv.
Inga problem, tycks han mena. Tvärtom föreslog han Mia Farrow till en roll i en av de senare filmerna. Men hans övriga medarbetare bara skrek vid blotta tanken av något så otänkbart.
Vi kunde väl säga god morgon och börja jobba, och sedan säga god afton, menade Allen.
Det är så han arbetar förstår man. Inga luncher eller fikapauser tillsammans med teamet, inga långa samtal med skådisarna om deras gestaltning av rollerna.
Helt avgjort en lite underlig person, som skapar mycket roliga och tankeväckande filmer.
Stig Björkman tror att regissörens beundran för Ingmar Bergman var dörröppnaren.
Det som fick Allen att ställa upp för den här maraton-intervjun. Kanske öppnade Bergman dörren. Men jag tror att förklaringen framför allt är att Woody Allen trivts i Björkmans sällskap. Just den där förmågan att ledigt röra sig i filmhistorien. Växla mellan referenserna, från Buster Keaton till Fellini, eller vad det än kan vara. Woody har haft trevligt när han samtalat med Stig, och det är faktiskt mycket trevligt, och berikande, att sitta bredvid också.
Så jobbar vi med nyheter