Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

<I>En ny bok:</I> En läsning av andras brev

CARL GUSTAF TESSIN I PARIS
Konst och Politik. Brevväxling med Carl Hårleman.
Översatt och sammanställd av Gunnar von Proschwitz
Norstedts

Aved, porträtt av Carl Gustaf Tessin. Mitten av 1700-talet.

Aved, porträtt av Carl Gustaf Tessin. Mitten av 1700-talet.

Foto:

Kultur och Nöje2002-03-18 00:00
Att läsa andras privata brev är en moralisk kamp mellan etik - "det är fult att snoka" - och ett legitimt intresse för historia. I fallet med en publicerad brevsamling som denna, behöver samvetet inte bekymra en, eftersom Tessin var fullt medveten om vilket intresse hans brev skulle få för eftervärlden. För säkerhets skull tog han kopia på allt som han skickade iväg , förmodligen för att underlätta arbetet för eventuell framtidsforskning (eller skvallersnokande).
Trots att Carl Gustaf Tessin var son till Stockholms slottsarkitekt, Nicodemus Tessin d.y, kände han själv inte så mycket för arkitektur. Ändå fick han överta slottsbyggnationen efter sin far, med hjälp av den begåvade Carl Hårleman. Tessin var en kulturell person i ordets rätta bemärkelse och vid sidan om ett stort intresse för teater och musik, var det konst som låg honom allra närmast.

Han skickades till Paris för att rapportera om allt skvaller, främst politiskt men också socialt. Samtidigt skulle han informera Sverige om alla nymodigheter och kulturella företeelser som kunde tänkas intressera svenska kungliga hovet. Han skulle också skaffa konstverk till det återuppbyggda Kungliga slottet. Alla uppgifter skötte han med glans. Kanske glansen blev lite för sprakande, eftersom hans blygsamma arvode fort försvann i en dyrbar rond av fester och representationsmiddagar ...
Hotande ekonomisk misär tvingade honom att flytta till ett billigare hem, skära ner sin stab och - till slut - skicka hem sin älskade hustru, Ulrika Lovisa Tessin född Sparre. Separationen var ett hårt slag för båda men desto mer informativ för eftervärlden, eftersom de korresponderade flitigt med varandra. Samtidigt förde han en livlig korrespondens med sin arkitekt i Stockholm, Carl Hårleman. Alla brev skrevs på franska, som då var kutym. Gunnar von Proschwitz har översatt breven och tillagt nödvändiga notiser på ett liv- och lekfullt sätt, som ger oss en inblick i dåtidens - och därmed nutidens - konstvärderingar.

Vi får många bilder förmedlade från 1740-talets Paris, ett halvt sekel innan revolutionens blodiga kvast hade svept fram genom de aristokratiska konstsalongerna. Vi får också en bakgrund till trassliga penga- och kredittransaktioner bland amatörbankirerna, som t.ex den svenskholländska familjen Grill.
Många svenska och franska konstnärer och bildhuggare passerar revy under Tessins penna. Gustaf Lundberg, Joan Henrik Scheffel, Jean Erik Rehn, Jean Baptiste Oudry, och Guillaume Taraval, för att nämna några. Samtidigt besökte han operan och teatern och såg verk av La Chaussée, La Motte, Lully, Moliére osv.

Framförallt var han ingen torrboll till skrivare utan skrev med humor. Till exempel: Hertiginnan hade "två bröst som i vikt skulle kunna tävla med framlidna Ebba Ernsts bakdel". Eller "Hennes hår är svart som kol ... tänderna liknar håret". Han hade ett skämtsamt sätt att chiffrera namnet på personer, t.ex: "Fru Hetta" ( Madame Ardeur = passion ) och "Herr Blomfeldt" ( Prins Campo Floride)
Förresten, visste ni att alla mäktiga flöden i Europa, också Seine och Rhen, frös till is vargavintern 1740? Eller att hälsningsordet "Tjänare!", kom till Sverige från 1700-talets Paris?
Där ser ni vad man kan lära sig från andras brev!
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!