<I>En ny bok:</I> En Fredrika att grubbla över
CARINA BURMANBremer. En biografiAlbert Bonniers förlag.
Carina Burman har lyckats igen.
Foto:
Nu ser vi resultatet av allt detta arbete. Det innehåller en del nya, tidigare opublicerade fakta som Carina Burman har hittat under sin forskning. Jag har svårt att tro att detta informativa verk kan överträffas av någon efterföljare, utan att ytterligare hitintills okänt material grävs fram ...
Fredrika Bremer var den första svenska författarinna som blev internationellt känd. Detta vill inte säga så lite i en tid när kvinnliga skrivare var något av en raritet. Charlotte Bronté gav ut sin första bok under den manliga pseudonymen Currer Bell, för att bli accepterad. I Paris hette "George Sand", trots sin manliga klädstil, Aurora Dupin. Fredrika Bremer blev däremot populär endast på grund av sina böcker, utan någon form av manligt förkläde.
Hon föddes 1801 i en rik familj men hennes barndom blev inte lättare för det. Hennes uppfostran påminner lite om den som amiral Horatio Nelson i England fick. Båda fick erfara mycket lite mat på tallrikar, låga temperaturer i hemmet och - i Nelsons fall - hårda rygglösa stolar, i Fredrikas fall stolhoppning som motion, allt för att forma barnet till en människa som skulle bli härdad före den oundvikliga introduktionen till det verkliga livet.
Den stränga regimen blev istället en grogrund för en rebell. Fredrika trotsade den orättvisa auktoriteten redan som barn och fortsatte av bara farten. Vid 27 års ålder skrev on sin första anonyma samling berättelser och 1831 gav hon ut sin första roman, Familjen H.*** en bok som blev en milstolpe i svensk litteraturhistoria. Det var emellertid år 1837 som hon blev världsberömd med boken Grannarne.
Man får inte tro att hon sökte berömmelse bara genom att leverera vad läsarna ville ha. Nej, då! Hon skrev rakt ut vad hon ansåg om allt, utan hänsyn till vad folk tyckte vara obekvämt, till exempel om kvinnornas slavliknande situation. Den efterföljande debatten förorsakade en lagändring så att en ogift kvinna fick myndighets rätt vid 25 år.
Att Fredrika förblev ogift betyder inte att hon saknade normala känslor eller tillfälliga romanser. Carina Burman går i detalj genom Fredrikas svärmiska romanser med Böklin, också med en gift man i USA och andra. Det verkar ändå som om hon aldrig upplevt ett fullbordat förhållande med någon man. Om ett liv i celibat var hennes frivilliga val eller påtvingat av yttre förhållanden kan vi aldrig veta, fast Burman ger oss mycket känslosamma bakgrundsmaterial att grubbla över.
Hon reste till USA, vilket knappast tillhörde det vanligaste resmålet för en svensk dam då. Inte nog med det, hon reste till mellanöstern och färdades bland annat genom öknen på hästrygg. Hon till och med besökte ett harem! Kort sagt en mycket ovanlig kvinna som Sverige kan vara stolt över.
Stolthet av en annorlunda sort kan också Carina Burman känna. Hon har verkligen lagt ner sin själ på detta gedigna och intressanta arbete och lyckats till fullo. Igen!
Så jobbar vi med nyheter