<I>En ny bok</I> Blott Sverige svenska slagfält har?
LARS ERICSON med MARTIN HÅRDSTEDT, PER IKO, INGVAR SJÖBLOM, & GUNNAR ÅSELIUSSvenska slagfältWahlström & Widstrand
I timmar kan recensenten titta på bilder av slagfält. Denna målning från omslaget handlar om slaget vid Svenskssund 1790.
Foto:
Kampen var tuff, för en så faktaspäckad bok är för tung för att läsa i sängen, men en tapper recensent får aldrig ge sig. Man hukar i fåtöljen och försöker undvika "friendly fire" (beskjutning från egna allierade) i form av verbala projektiler från en otålig hustru som frågar om man skall läsa om slagfält hela dagen nu när maten kallnar?
Sverige, eller rättare sagt ur strikt geografisk synpunkt, Sveriges konungar, har under seklerna varit i ständigt krig mot Danmark och Ryssland om Östersjön och mot Tyskland, Polen och andra om råvaror makt och rikedomar. För första gången är alla dessa krigiska slagfält nu samlade i en enda volym vilken underlättar snabba referenser för framtida forskning. Den första av de 54 slag som uppmärksammats här handlar om Valdemar Atterdags erövring av Visby 1361 och den sista beskriver Karl Johan Bernadottes sparsamma insats mot Napoleon vid Leipzig 1813.
Ungefär 41 slag utkämpades på land och 13 på havet men manskapet kunde i båda fallen dö fortare av sjukdomar eller genom vädrets makt än av strid, så valmöjligheten för de enskilda soldaterna mellan tjänst på land eller hav påverkade inte nämnvärt det dystra slutresultatet.
Övervägande delen, eller 40 av dessa 54 slag, utkämpades mellan 16- och 1800. Dessa fakta måste vara en kalldusch för alla som tjatar om hur "allting var bättre under Bellmans dagar". Det var bara efter att Sverige hade förlorat hälften av sina territorier som krigsrisken blev mindre. "Bara" fyra slag utkämpades mellan 1808 och det sista, 1813.
Här finns alla de kända slagen, Narva, Stångebro, Lützen, Lund, Poltava och Sveaborg. Här finns också en hel del slag som man inte har hört så mycket om tidigare, som Jankow, Kliszow och Stettiner Haff. Slaget vid Södra Stäket som stoppade ryssarna från att inta Stockholm presenteras men boken slösar inte ett ord på hur överste Baumgarten räddade Åby och Hult vid blotta åsynen av hans 60 ryttare några dagar innan ryssarna styrde mot Stockholm. Men det blev aldrig något slag i Åby förstås.
Bildmaterialet som illustrerar slagfälten är fantastiskt underhållande. Man kan tillbringa timmar bara med studier av den skiftande teknik som dåtidens artister använde för att visa krigets härlighet. Hollywoodimitationens ketchup saknades. Dödsstanken märks aldrig. Av de sårades hjärtskärande skrik hörs inte ett knip. Till och med fruktansvärda explosioner blåser helt oskadade människor upp i luften, det måste ha underlättat arbetet för en härdad begravningspatrull.
Kartorna är detaljerade och informativa. Hela boken är ett värdefullt tillskott till svensk militär historia och författarna är att gratulera för ett gedigt arbete.
Så jobbar vi med nyheter