<I>Dans </I> Bounce på topp i streetdance
BOUNCE Dansens hus i Stockholm The Score
Så smittande från båda håll alltså, och så omtumlande.
Bounce är tillbaka, The Score heter det den här gången och det är en show med tunn röd tråd som nödtorftigt håller för belastningen.
Det gör ingenting. Det här är så kul, streetdance med det bästa humör. Först presenteras dansarna där en plågas i en madrasserad cell, en är typ Madonna, en annan snut med oanad begåvning för att stå på huvudet och hoppa på en hand, till exempel och så vidare. Två tjejer, sex killar. Breakdance är utgångspunkten, men avancerad - hälften har traditionell akademiskolning, de andra väl utbildade och prisade i olika danssammanhang.
Rånet är föreställningens höjdpunkt, snyggt jobbat, busromantiskt och läckert, publiken jublar, vi också. Som tur är kommer straffet men oj så många häftiga och uppfinningsrika och fantasifulla och skickligt framförda uppvisningar vi får se på den vägen. Det är i sketchform och tablåerna är särskilt väl arbetade med ljud och ljus och allra mest filmprojektioner. De ingår som en del av scenbilden, vitsigt när stans skyline snabbt susar förbi bakom gruppen, som film.
Det här är ungt men med masor av godis för oss som just passerat 29, inte minst den där dansen som visas när gänget kommer ut efter 50 år i finkan ...
Musiken slår hårt och starkt men här finns klassiker när det ska vara vackert och det betyder både Hava Nagila och Carmen.
Det är hippt och hoppt och förförande och sitter man där i gamla Stadsteatern finns inget mer att begära, inte just då.
Så jobbar vi med nyheter