Ibsen efter Lars Norén
Eyolfs föräldrar satsar på karriären och förhållandet. När barnet hamnar i kläm haglar anklagelserna.Lars Norén har satt upp en av Ibsens minst kända pjäser och fascineras av hur aktuell en 1890-tals pjäs kan vara.
- Det är en ganska trasig pjäs, inte så perfekt som hans andra pjäser. Perfektion kan vara lockande, att göra den perfekta uppsättningen. Men det kan vara kvävande också. Här går klockan lite fel och det gör den intressant.
När pjäsen börjar har Eyolfs pappa, Alfred, varit bortrest i fjällen i flera veckor. Han har bestämt sig för att inte längre ägna sig åt sitt hjärteprojekt, en bok om ansvar. I stället vill han tillbringa mer tid med sin försummade, handikappade son. Men runt hörnet väntar en ännu värre tragedi, och frågan om skuld ställs på sin spets.
- Det handlar om hur vi gör karriär och ägnar oss åt våra relationer och missar våra barn. Det här med föräldraansvar och skuld, vad man gör med skulden, hur man försöker vända skuld till försoning, säger Lars Norén.
Norén fascineras av hur pass långt före sin tid Ibsen var. Inte många kvinnor i dramatiken säger redan i slutet av 1800-talet "jag nöjer mig inte med att gå hemma och ta hand om barnen, jag förtvinar, jag vill något mer". Och inte många män säger att de ska sluta arbeta så mycket och i stället ta hand om sin son. Även andra frågeställningar trillar rakt ner i den moderna familjens vardag.
- Hur mycket ska krävas av oss? Hur mycket ska vi klara och hinna med? Om vi fattar fel beslut, finns det en annan väg att gå eller ska vi förtvina och dö?, säger Lars Norén.
"Lille Eyolf" är en av ytterst få pjäser där barnets namn också givit pjäsen dess titel. Lars Norén ser den som självbiografisk, som alla Ibsens pjäser. Mannen som tar sig upp, blir berömd och bär med sig barndomens smärta inom sig.
Henrik Rafaelsen och Åsa Persson gör huvudrollerna som pojken Eyolfs föräldrar. När barnet dör haglar anklagelserna.
- Tydligen är det vanligt när ett barn dör. Även par som har haft det väldigt bra vänder sig emot varandra. Det är en del av sorgeprocessen.
- Frågan om ansvar och skuld inför sina barn känns oerhört viktig i dag. Jag kan ju inte förstå Eyolfs mor. Det är fortfarande oerhört tabubelagt när hon säger "jag önskar att jag aldrig hade fött honom" när de bråkar. Men det handlar om en underliggande svartsjuka. Hon önskar inte livet ur barnet, men vill vara nummer ett i sin mans liv.
Så jobbar vi med nyheter