Det är morgon, igen. Trapphusen börjar gnissla av skosulor och bilarna brusar redan - igen. Dunkla skuggor av människor rör sig, förbi, bort: öga intill öga glider, mot splitterfria bilrutor, eller i kommunala transporter. Bostadshus töms medan andra byggnader börjar fyllas.
Somliga gäspar som knäsvaga lejon, orkar inte tänka. Möjligen efter de första klunkarna kaffe på jobbet?
Det är visst jul på gång? Igen.
Så upp och iväg igen, för pengarna, som behövs till allt: mat, fredagsmys och julklappar. Pengar som ändå aldrig verkar räcka till.
Är vi av naturen arbetstagare? Eller är vi egentligen simpla bonnkaniner? Eller kanske jägare? Eller rent av samlare? I våra dunklaste skrymslen?
Sömniga morgonblickar möts förstulet, mellan två blinkningar bara. Är du en tärande eller en närande medborgare? Kanske sjuk men blir betraktad som en lögnare av de som ska hjälpa dig? Är du gisslan i arbetslinjens ovärdiga människosyn? Eller är du så lyckligt lottad att du är en fullt godkänd svensk som duktigt betalar din skatt och röstar fram arbetslinjens skapare?
Ja, jul igen. Ska vi åka till svärföräldrarna i Valdemarsvik och fira jul? Då blir ju mamma sur. Syrran då? På annandagen kanske?
Just här, i morgonens första grubbel borde man kanske stanna upp en stund. Är det möjligt? Kan man verkligen stanna här? Mitt emellan? Kan man få bli tveksam? Hejda sig? Höja blicken: se snön, den mjuka urstarka snön. Sno åt sig en stund av sin livstid och försöka omfatta sitt varande. Bara stå en stund och känna snöns dova värme. Eller kanske till och med strunta i allt och ta spårvagnen hem igen. Ensam hemma: ja bara klä av sig och krypa ner i sängen igen, somna om och drömma om att kunna flyga högt över havet eller om att vara sångaren i tAKIDA.
Kliva upp framåt eftermiddagen istället.
Men nej då, man får släppa en liten suck och börja röra sig igen. Det finns ändå en oerhörd, slumrande makt i den djupa och sunda pessimism ett enda litet andrum kan generera, i att bara stanna upp och fundera över sitt varande.
Alternativet kan ju annars vara att köpa en trisslott: ?PLÖTSLIGT HÄNDER DET!? Med rätt vald lott kan man skrapa fram sin ultimata frihet, eller bara skrapa två 50, en 1 miljon, två 10 000, två 25 en 75 en 100 000.
Man kan stirra sig blind på den vidriga nitlotten, gräma sig i exakt fyra sekunder och sedan sucka så tyst att bara det egna svalget uppfattar det. Okej, det blir inte vi som får 25 000 spänn i månaden i tjugofem år. Men vi är friska, bor bra och lever i ett land med fred och välstånd ändå. Vi går aldrig och lägger oss hungriga.
Jul jul, det lär bli en strålande jul. Det är tomtar som bockar sig i ett skyltfönster, och spårvagnarna är vackert blå av små kulörta lampor.
?Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.?
Får Jesus plats i julen i år?
