Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

I väntan på våren

Helga Krook Grönska träd och träd som ser Bonniers

Foto: Martin Lof

Kultur och Nöje2009-03-03 03:00
Uffe Olsson
n I sin fjärde diktsamling, Grönska träd och träd som ser, arbetar Helga Krook mycket med färger, ofta genom blad löv eller gräs, i olika lyster. Här finns också mycket av barndomens attribut, som sandlådor och leksaker, men även ofta i själva perspektivet, tycks det. Som om det är ett barn som talar genom språket, kanske poeten själv som barn, kanske genom sina egna? Ibland blir dikterna som rituella beskrivningar, ja nästan som trollformler, ett uppstramat flöde av bejakande liv. En av dikterna är nästan som en beskrivning av det egna handlaget: "En enda gravsten kvar / men den är en replik / Moses / En korg, ett barn, en flod /
Att fylla och fylla / Att gång på gång / Tömma ut över gräs / Återhållet. / Gestaltat."
Tematiken med ljus och löv och natur står i kontrast till de inhägnade parkerna i staden, de välskötta. Här och var skymtar också kyrkogårdarna med samma grönska och ljus, fast med ett mer handfast allvar; här är döden tydlig, trots allt ljus.Helga Krook skriver en kontemplativ, nästan meditativ dikt, där vi inte nödvändigtvis behöver känna igen oss. Ljuset och grönskan blir medel för att skänka form åt en tanke, mer än rent metaforisk, det är en iakttagelsens konst utan onödiga liknelser. Varje poetiskt "rum" väntar på sin beskrivning, sitt återgivande, och det är genom poetens öga den blir solid, mer verklig.Den här typen av intuitiv beskrivning kan vara en slak lina att tassa ut på, men helga Krook fixar att parera en möjlig obalans. Visst, dikterna kan ibland nästan bli mättade av ljus, färger och löv, men gränsen överträds aldrig, dikten är bara, här och var, framme och nosar vid sitt möjliga fall.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje