I skärvårdens namn

Kanske för att understryka den tradition och kontinuitet som den gräslundska familjen står för: "Gräsmarö är en pärla, av naturen skapad och av kärleksfulla händer vårdad" är citat ur ett föredrag Albert Gräslund skrev någon gång på 20-talet. "Av ringa betydelse är jag, som fäderna, hjälplös känner jag mig inför tillvaron långt mer än de, men när jag står här vid sjöbo´n, känner jag, att rotlös är jag icke", skriver Helge Gräslund i "Vägen hem" 1933. Men det mesta i boken är av Pelles hand, det mest också publicerat förut, kanske i Grytsskanken, skärvårdsföreningens lilla skrift som kommit ut sedan 1994. Här finns t ex i faksimil hela Gräslunds uppsats från 1950 om Harstena och Kråkmarö, jämförelsen mellan en oskiftad och en skiftad skärgårdsby. En klassiker. I "Där havsvågen ligger på" presenteras en lång rad skärgårdsprofiler som Pelle Gräslund mött genom åren: Axel Jonsson på Kråkmarö, Albert Wester och John Harder från Harstena, Ture Rangström, kompositören som fick ett hus på Gräsmarö i 50-årspresent 1934 (och där det ännu på somrarna bor en Ture Rangström, sonsonen). För att bara nämna några. Vi ges många historiska glimtar, som t ex från ett sjöslag vid Häradskär, ett fylleslagsmål som hamnade i rätten. Tinget hölls på Bondekrok och året var 1596. Pelle Gräslund återkommer naturligtvis till den gamla stridsfrågan som engagerat honom i mer än 20 år: det fria handredskapsfisket eller "konfiskationen 1985" som han uttrycker det. Men Gräslund gnäller inte bara över sakers tillstånd. Han visar ur historiska källor var grunden till äganderätten ha åberopar vilar. Och han återkommer till hjärteämnet; vården av den skärgårdskultur som tidigare generationer skapat. Gräsmarö och Grönsö är levande exempel och ingenstans är naturen fagrare än på dessa öar. Bruket av ängen på Grönsö skildras till fotografen Peter Gerdehags vackra bilder. Gräslund passar också på att ge en känga till dagens beslutsfattare: "Är det fritt fram att bygga hur som helst på vilka bergtoppar som helst i Söderköpings, men även i Norrköpings och Valdemarsviks kommuner?". Men han lyfter också fram de goda exemplen på levande skärgårdskultur: på Kättilö, Fångö, Håskö, Bokö, Kråkmarö och Stora Ålö. Bland annat. Han andas framtidstro. Slutligen ger Gräslund oss en genomgång av vad som skrivits om vår skärgård sedan Gustav Vasas tid. Det är inte en särskilt lång lista. Vi möter namn som Björn Helmfrid, Henning Mankell och Alsing Svensson. Och Sven Barthel: "Om det finns en enda bok man måste ha läst om vår skärgård, så är det den. Harstena av Barthel/Mellström". Det är sant. Men jag vill påstå att "Där havsvågen ligger på" inte känns mindre angelägen. Den ger ett perspektiv på livet i Gryts skärgård som vi inte sett sedan hembygdsföreningens Grytsbok (1981). Ett mycket personligt perspektiv.