I helgen får de kanske ihop det

Papa DeeSpånka nkpg
Daniel Wahlgren, "Papa Dee", är manisk skivsamlare sedan 10-årsåldern. I kväll tar han med några godbitar ur samlingen till Guskelov, där han inviger sommarklubben som drivs av bla Anders Grentzelius från Spånka nkpg. Daniel Wahlgren stortrivs på klubben där han varit många gånger som gäst-dj.
- Det är otroligt trevligt, bra klubbfolk som dansar och har kul. På andra ställen får man vara mer missionär i motvind, säger han.
- Jag kommer spela soul, ragga, reggae, bangra som låter bra och svänger. Jag är ganska oberäknelig som dj, det kan bli allt möjligt från 60-talet till förra veckan.

Schemaproblem
Med tiden har Daniel Wahlgren lärt känna killarna i Spånka nkpg. Han tycker de är "sköna människor som gör bra house". Till Spånkas nkpgs senaste skiva diskuterades ett samarbete, men det gick inte att få ihop alla scheman. Eventuellt går de in i studion på Drottninggatan redan i helgen.
- De har nog ingen brådska med något nytt, men vi går kanske in i studion om vi inte är alltför trötta. Vi har länge sagt att vi måste göra något ihop. Vi har några idéer och får se vad som händer, säger Daniel.
När Folkbladet ringer Daniel Wahlgren har han precis landat i Visby. Flygplatsens brus, röster och stoj hörs i bakgrunden. Han är en person i farten, en mångsysslare. På senare år är han inte bara soloartist och dj, utan också radiopratare, årets bäst klädde man, filmröst och reggaeexpert.

"Ganska rastlös"
- Jag är ganska rastlös, en arbetsnarkoman. Det är ingen slump att min senaste platta heter "The Man Who Could?t Say No". Samtidigt får jag energi från att göra grejer. Ibland blir det lite väl mycket, men hellre det än tvärtom.
Han syns just nu på affischtavlor runt om i Norrköping i LO:s kampanj riktad till sommarjobbande ungdomar.
- Det kändes som en bra grej att göra för kidsen.
Budskapet i reklamen är att du blev blåst på gaget. Har det hänt i verkligheten?
- Ja, en enda gång, när jag gjorde ett gospelgig för en frireligiös kyrka i södra Sverige. De lovade massor som de inte höll och jag var inte den ende de blåste. Det är väldigt lustigt, eftersom jag har spelat på motorcykelklubbar, knarkklubbar i Amsterdam och för urfattiga föreningar.
Du var med i Melodifestivalen i våras med låten "My No 1", utan att gå till final. Kommer du att ställa upp igen?
- Om vi hittar en låt och en produktion som jag kan stå för så är det inte omöjligt. Man ska aldrig stänga dörrar. För oss var det en bra erfarenhet. Vi gjorde en bra grej, och låten blev en radiohit på Svensktoppen.
- Det hade varit konstigt om jag gjort en discoschlager på svenska. Men så länge man gör sin grej är det en annan sak och som pionjär inom svart musik i Sverige vill jag gärna bidra till att bredda festivalen. Då kanske folk där ute tycker att det finns något att rösta på.
Vad händer framöver?
- Jag har en massa spelningar. Singbackgrejer på sommarorter, tjänar pengar och har trevligt. Få arrangörer satsar på band. Det är att kasta pärlor för svin att ha med sig sex sju musiker ut i landet och spela för halvfulla människor som vill att det låter precis som på skiva. Det är bara att konstatera att det finns en generation som inte uppskattar livemusik. Men för mig finns inget roligare än att spela på en schysst festival.

Information till våra läsare

I helgen får de kanske ihop det