I grafiska landskap

Vägen från tanke till det färdiga grafiska trycket kan ta sig fram på många olika sätt, ett av sätten mezzotint behärskar Jukka Vänttinen till fullo. Hans portar, valv och trappuppgångar lyckas förmedla det dolda, dofterna av dammiga, sandiga gårdar. Av såpaskurade trappsteg. Det grå så dovt. Det svarta fyllt av svärta. Ögat vill tro att det är fotografier. Så vänder ljuset där den sammetslena ytan polerats fram. Från Vänttinens tydlighet till Lina Nordenströms svårdefinierade vita. Collografi. Som sparsmakade broderade dukar. Det vita nästan övertydligt vitt och det inglasade som gör reflektionerna till irritation. Tänker bort glaset och ser ytorna. Som försöker säga något och jag försöker lära mig dess språk.Eigil Thorell låter det mörka ta plats. Människor med djuriska beteenden. Djur med mänskliga beteenden. Hans bilder är på väg någon stans. I rörelse. Sträcker på sig. Varje drag så intensivt.Ulla Fries får fladdermusen att verka inbjudande, lockar mig in under vingen. Fast inte upp och ner. Jag tror den lurar mig. Som grafik. Som staty. Annars är det anemonerna som doftar starkast. Det svarta så mörkt som det rödaste blod. Skaften så skira, så lätta att bryta.Att vandra i ett grafiskt landskap är som att färdas i olika världar, där trycket är det gemensamma. Få är de stunder man har förmånen att vid ett och samma tillfälle njuta svensk grafik när den är som bäst.

Information till våra läsare

I grafiska landskap