I en paus på jobbet
EBBA STRID UDIKAS När gästerna gått Arbetets museum
Konst
Hela förmiddagarna rusar alla omkring. Helt koncentrerade på sina uppgifter. Så måste det vara om arbetsplatsen är en lunchrestaurang. På eftermiddagen blir takten en annan. Då, när gästerna har gått, då kan till och med en och annan ta sig tid att sitta modell.
Åtminstone sedan chefen Birgitta accepterat konstnärens idéer.
Det berättar Ebba Strid Udikas som har genomfört ett projekt med porträttmålning, kanske i första hand för sin egen skull. Hon ville utveckla genren, hon behövde förändring, göra något annat än de uppgifter hon brukar utföra som grafisk formgivare och designer.
Ett traditionellt måleri kan man säga, men inte avbildning av sådana som vill bli förevigade för framtid och ära. Det här är folk som jobbar hårt och pustar ut när det är fredagseftermiddag.
Det är porträtt av jobbarna på matstället Gästgifaren på Maria Skolgata i Stockholm. Köksmästarn gick i spetsen, de övriga förhöll sig försiktigt avvaktande men vågade följa efter, praktikanterna var de som lättast tog sig tid. Men Ebba Strid Udikas vann personalens förtroende, kanske mest genom att visa "snygga bilder", efter varje sittning ville hon visa att personen såg trevlig ut, så att modellen blev nöjd.
- Jag vet inte hur det kan ha påverkat slutresultatet, säger hon. Men det första jag gjorde, att snabbt teckna personerna, det väckte en del negativa reaktioner. Någon sa, "jag som trodde vi var vänner". Målningarna vet jag är resultatet av ett samarbete.
Ett drygt år har arbetet tagit, teckningarna ett par tre veckor.
Teckningarna är också mycket mer intressanta. Det är arbetsmaterialet, där finns det viktiga i karaktärerna betonade, skuggorna, accenterna, det omedelbara intrycket. Teckningarna visas på en rullande dvd, inte så lätt att hinna hitta den motsvarande målningen om man vill jämföra.
- Jag ville arbeta dels med det skulpturala, dels med personligheten, säger konstnären. Det som porträtt handlar om. Det skulle också vara likt", vara direkt föreställande.
Målet är säkert uppnått. Visst anar man karaktärsdrag i en del av de här cirka 25 halvfigursporträtten. Det är bara det att teckningarna blir direkt fängslande, de hakar inte upp sig på detaljer, de väcker nyfikenheten.
Så jobbar vi med nyheter